SYMFONISK symfå4nisk, adj.; adv. -T.
Etymologi
[jfr t. symphonisch, eng. symphonic(al), fr. symphonique; till SYMFONI, sbst.1]
1) (numera föga br.) motsv. SYMFONI, sbst.1 1: samljudande, samklingande. (Fåglarna) slå, och symphoniske toner flyga, från ekar och törnen. SvMag. 1766, s. 582. FWulff i ForhNordFilologmøde 1892, s. 165.
2) mus. motsv. SYMFONI (2 o.) 3: som utgörs av l. består av l. på annat sätt hänför sig till symfoni; äv. om kompositör o. d. Af alla Beethovens symfoniska skapelser finnes det måhända ingen, som förvärfvat sig en så allmän popularitet .. som C-mollsymfonin. Wegelius MusH 351 (1893). Recensenterna foro illa fram med vår förnämste symfoniske kompositör. Ackté Minn. 1: 219 (1925). Symfonisk jazz bygger på ett jazzmus(ikaliskt) grundmaterial, vilket arr(angerats) för symfoniorkesterbesättning. SohlmanMusiklex. 4: 1069 (1952). särsk. i uttr. symfonisk dikt, se DIKT, sbst.1 3 a β β' slutet.
3) i bildl. anv. av (1 o.) 2; jfr SYMFONI, sbst.1 4. Då — tvärs igenom denna lovande upptakt till en symfoniskt komponerad middag — skar sig synen av en tidningsslukande herre. Essén Brilj. 232 (1918).
