SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 2000  
SYNEN sy3nen2, adj. n. o. adv. -net.
Etymologi
[sv. dial. synen, nor. nn. synen; avledn. av SYN, adj., (o. SYN, sbst.2)]
(numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) synsk (se d. o.). En hade kanske kunnat .. (hjälpa henne), Mats, barndomsvännen, han, som var synen och såg ända in till ens hemligaste tankar. Väring Vint. 152 (1927).
Spoiler title
Spoiler content