1) i sht mil. motsv. TAKTIK 1: person som (yrkesmässigt) ägnar sig åt l. är skicklig l. framstående i taktik. Nordforss(1805). De fleste nyare Tactici (har) grundat ett fälttågs lyckliga utgång på Positions- och Baseringssystemet. SvLitTidn. 1819, sp. 787. Turenne, tidens störste tacticus, sade, att han aldrig vid Rhen haft någon farligare fiende. Almqvist Amor. 115 (1839). Som taktiker är Torstenson vida lättare att bedöma, än som strateg. Mankell Fältsl. 483(1858). Det säjs att försvaret hade gått bättre om Kungen varit en bättre taktiker. Forssell Gal. 61(1964). — jfr SJÖ-TAKTIKER.
2) motsv. TAKTIK 2, i allmännare l. utvidgad l. bildl. anv. av 1: person som ägnar sig åt l. har fallenhet l. begåvning för taktik; särsk. om slug l. välplanerande l. beräknande person med förmåga att lugnt o. rationellt kalkylera för- o. nackdelar, risker o. möjligheter. Sahlström .. fann .. (motionen) vara en riktig krigsförklaring .. hvilken .. ej kunnat på lämpligare sätt framkastas af Riddarhusets klyftigaste taktikus. Hellberg Samtida 5: 78(1871). Friedrich Adler, som icke endast var revolutionär utan också en slug taktiker, angrep häftigt Thomas och Renaudel som ”socialpatrioter”. Höglund Branting 2: 272(1929). John F. Kennedy var en rationell politiker, en taktiker, en de noggranna kalkylernas och modets man. DN(A) 30 ⁄ 11 1963, s. 2. Ombord på Entertainer finns som taktiker ingen mindre än Colin Beashel som styrde en av de australiska båtarna vid försvaret av Americas Cup 1987. GbgP 14 ⁄ 7 1990, s. 22.— jfr PARTI-, RIKSDAGS-TAKTIKERm. fl.
