TEKTONIK tek1tωni4k l. -o-, r. l. f.; best. -en.
Etymologi
[av t. tektonik, bildat i anslutning till efterleden i t. architektonik (se ARKITEKTONIK); till gr. τέκτων, byggmästare, timmerman, till den rot som äv. föreligger i TEKNIK; termen tidigast använd 1830 av den tyske arkeologen K. O. Müller. — Jfr TEKTONISERA, TEKTONISK]
1) (i fackspr.) i fråga om byggnad l. (bruks)föremål o. d.: (lära(n) om l. normer för) formgivning l. utsmyckning (i sht med tanke på materialens konstruktiva egenskaper); byggnadskonst; förr särsk. dels om konsten att utsmycka trä- l. metallföremål, dels äv. allmännare, om snickarkonst o. d. Tektonik .. (dvs.) konst att på metallpjecer anbringa bilderwerk. Andersson (1845). Tektonik .. (dvs.) Konsten att arbeta i trä; timmermansyrket .. Konsten att på trä anbringa snidverk och sirater, samt inlägga dem med guld, silfver, elfenben, o. s. v. Dalin (1854). Den folkliga möbelkonsten i äldre tid är i synnerhet en snickarkonst, där dekorationen hör samman med möbelns tektonik. Fatab. 1934, s. 122. Tektonik .. (dvs.) Reglerna för konstnärlig behandling av de material, som användas för byggnader och bruksföremål, och de normer, som direkt givas av dessa material. 2SvUppslB (1954). (Författaren) återför inledningsvis tektonikbegreppet till där 1800-talet lämnade det — som ett slags definition av arkitekturens förmåga att förena byggandets konstruktion med dess symboliska eller representativa värden. På så sätt blir ”tektoniken” ett nyckelord för att beteckna arkitektur som helhet, det kitt som gjuter samman konst och teknik. DN 16 ⁄ 10 1997, s. B3.
2) i sht geol. läran om jordskorpans uppbyggnad l. struktur; äv. om ett geografiskt områdes geologiska uppbyggnad. Kjellén SvGeogr. 174 (1900). Klippbergen (är) med hänsyn till sin tektonik på en gång både platåartat upplyftade .. och tangentiellt sammanpressade. Ramsay GeolGr. 276 (1909). Tektonik .. (dvs.) läran om strukturförhållanden och rörelser i jordskorpan i samband med processer som jordbävningar, veckningar och förkastningar. BraBöckLex. (1980). jfr GEO-, SPRICK-TEKTONIK. —
