TESTAMENTARISK tes1tamänta4risk l. täs1-, adj.; adv. -T. Anm. I ä. tid förekommer ngn gg formen testamentalisk. VDAkt. 1724, nr 105(1715).
Etymologi
[jfr t. testamentarisch, förr äv. testamentalisch, eng. testamentary, fr. testamentaire; av. lat. testamentarius, som har att göra med testamente, testaments-; till testamentum (se TESTAMENTE)]
1) motsv. TESTAMENTE 1: som tillhör l. har att göra med testamente; jfr TESTAMENTLIG 1. Testamentarisk bestämmelse, disposition, donation, gåva. Testamentariskt förordnande. 2BorgP 5: 252(1734). Det .. vore angeläget, att en död mans testamentariska författningar bibehöllos orubbade. Calonius 5: 177(1799). Den förre (dvs. utställaren av testamentet) benämnes testator eller testamentsgifvare, och de sednare (dvs. de insatta arvingarna) .. testamentarier eller testamentariska arfvingar. Palmén JurHb. 141(1859). Med tillämpning av helt moderna principer hade han testamentariskt förordnat, att systern skulle erhålla lika arvsrätt med bröderna — såsom präst ägde han laglig rätt att göra detta. Stiernstedt Lantjunk. 35(1939). Fadern var en avliden häradshövding .. vilken som ogift testamentariskt hade efterlämnat sin förmögenhet till modern och sonen. Gyllensten Grott. 233(1973).
