TILLFÄLLES, adv.
Etymologi
[av d. tilfælles, av det fd. uttr. til fælax (motsv. fvn. til félags), bestående av til (se TILL) o. fælag (i genitiv), egendomsgemenskap o. d., ssg av fæ (se FÄ) o. lag (se LAG, sbst.3)]
(†) tillsammans; gemensamt. (Ögat o. hjärtat) hafwa alt likasom tilfälles med hwar-annan. Billing CRosencrantz 27 (1736).
