publicerad: 2004
TILLFREDSSAMHET l. TILLFREDSAMHET l. TILLFRIDSSAMHET l. TILLFRIDSAMHET, r. l. f.; best. -en.
Ordformer
(-fred- 1771–1901. -frid- 1757–1809. -frids- 1799)
Etymologi
(†) tillfredsställelse l. belåtenhet; jfr TILLFREDS-GIVENHET. Men iag ärhåller en effterlängtad tillökning på sinnets tillfridsamhet. VDAkt. 1757, nr 119. Uppdraget att hålla rikets allmoge, som blifvit ganska utmattad af dryga krigsgärder, i tillfridsamhet med regeringen. 1SAH 4: 22 (1791, 1809). Den glädje, munterhet och tillfredsamhet, hans sinne i alla skiften åtföljt. Hagström Herdam. 4: 461 (1901).
Spoiler title
Spoiler content