TONAD tω3nad2, r. l. m.; best. -en; förr äv. TONA, r. l. f., l. TONE, r. l. m.
Ordformer
(ton- 1772 (: Ton Bråkar). tona 1662 (: tona Sädh)–1801. tonad (-hn-, -dt, -t) 1687 osv. tone (-hn-) 1697–1856)
Etymologi
[sv. dial. tonad, tone, (garn(tyg) av) lin l. hampa; jfr nor. nn. tonad, garn l. tråd i sht av lin l. hampa, nor. dial. tonad, dets., äv.: ull som bearbetas till garn; avledn. av TO]
(numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) ss. ämnesnamn, om ((för spånad lämpliga) fibrer av) lin l. hampa; ngn gg äv. om ull; förr äv. ss. benämning på växt, särsk. om växt av släktet Linum Lin.; jfr TO. Förutan det han har af båda Sochnerna j Sädh och kaker sogel tonat och altareläÿe. VDAkt. 1689, nr 1213 (1687). Tone .. upryskas eller upryckes af åkern, bindes i fättjar, (knippor) repas at strö afgår. Rothof 295 (1762). Före bröllopstiden var det vanligt att bruden gick omkring och bad om ’tonad’ (ull eller lin). 2SvKulturb. 1–2: 293 (1934). — jfr LIN-TONAD.
Ssgr (†): A: TON-BRÅK, se B.
-SÄD. om utsäde av lin l. hampa. Helige Kors Wekan kallas Toolöse Weekan, tå såår Bonden ingen tona Sädh. Bondepract. F 4 b (1662).
SAOB
