TONIC ton4ik l. med mer l. mindre genuint engelskt uttal, r.; best. -en; pl. =.
Etymologi
[jfr d. tonic; av eng. tonic, elliptiskt för tonic water, till tonic, tonisk, av fr. tonique, dets., av gr. τονικός, som kan spänna, som avser ton, till τόνος, spänning, ton (se TON, sbst.2). — Jfr TONIKUM, TONISK]
läskedryck (se d. o. 2) med besk smak (av kinin l. dyl.); särsk. i förb. med gin; äv. om glas l. flaska o. d. innehållande sådan läskedryck. Kall .. porter och kall Tonic slås varsamt, samtidigt, i stort grogglas. Engström o. Holm Dryck. 58 (1945). Vaktmästarn! Får vi två gin å tonic till. Fogelström Vakna 185 (1949).
