TRAKÉ trake4, r. l. m. l. f.; best. -n; pl. -er.
Etymologi
[liksom t., eng. trachea, fr. trachée av mlat. l. nylat. trachea (se TRAKEA)]
(i fackspr., i sht entomol.) hos vissa typer av lägre djur: andningsrör (se d. o. 2); i pl. äv. om trakésystem; äv. oeg. (se slutet). Först må vi uppehålla oss .. vid insecternas högst egna andedrägtsverktyg. Dessa kallas Tracheer, eller andrör. Levertin Eschricht 1: 136 (1858). (Fjärilen) är i färd med att pumpa luft i trakéerna. Rosendahl Fjäril 43 (1945). — särsk. (numera föga br.) oeg., om vattenförande kärl hos växt; jfr TRAKEID. Rebau NatH 2: 30 (1879). SvOrdb. (1986).
Ssgr (i fackspr., i sht entomol.): TRAKÉ-GÄL. i sht i pl.; jfr gäl, sbst.1 1. Thomson Insect. XI (1862). Några vattenlevande insekter upptar syre från omgivande vatten med trakégälar, som innehåller tätt grenade trakéer. NE 18: 374 (1995). —
-LUNGA. i sht i pl., om ett slags trakésystem (i sht hos spindeldjur). 2NF 19: 88 (1913). Trakélungor (dvs.) andningsorgan bestående av luftupptagande håligheter förenade med blodkärlsrika lameller (hos vissa spindeldjur). IllSvOrdb. (1955). —
-SYSTEM. system av trakéer utgörande andningsorgan hos vissa typer av lägre djur. Thorell Zool. 2: 368 (1865). Traké .. (dvs.) trakésystem, andningsorgan hos klomaskar, landlevande insekter samt vissa mångfotingar och vissa spindeldjur. NE 18: 374 (1995).
