publicerad: 1929
GÄL jä4l, sbst.1, r. l. m. l. f. l. (numera bl. i bet. 3) n. (m. Sahlstedt, Ahlman (1872); f. Tob. 6: 4 (Bib. 1541), Lundell (1893); n. Linné Bref I. 1: 319 (1732; i bet. 1), VetAH 1801, s. 143 (i bet. 1), Arwidsson Strömm. 60 (1913; i bet. 3)); best. -en, ss. n. -et; pl. -ar, ss. n. =.
Ordformer
(ge(h)l (gee-) 1538 (: fiskageler)—1851. gjel (gi-) 1651—1784. gjä(h)l (gi-) 1651—1798 (: Gjähl-kammarne). g(j)äll 1751—1829. gä(h)l 1756 osv. hjäl 1764—1765. gil Marklin Illiger 232 (1818; upptaget ss. biform till gel, gäl))
Etymologi
[y. fsv. gel, sv. dial. jiel (Uppl.; Schroderus Dict.: geel), gäil (Finl.), jēl (Öl.), gail (Gotl.) samt (t. ex. i Hälsingl.) gil, motsv. nor. dial. geil, smal väg, trång dal, i avljudsförh. till nor. o. isl. gil, klyfta, spricka i bärg, o. hörande till roten ghi-, gapa (jfr GINA, v.3, GISTEN m. fl.), urspr. avseende gälspringan. I bet. 3 föreligger säkerl. sammanblandning med ett vbalsbst. GÄL till GÄLA, v.1 — Sv. dial. (Skåne) jäln, ä. d. gæln, d. gælle, isl. gjǫlnar, pl., är ett annat ord (jfr gr. χελύνη, läpp, käke)]
1) om de organ hos fiskarna o. vissa andra i vatten levande djur (l. djurlarver) vilka tjänstgöra ss. andningsorgan, dvs. upptaga syre ur o. avgiva kolsyra till vattnet; särsk. i pl., om fiskarnas (i hålrum i halsregionen befintliga) andningsorgan som huvudsakligen bestå av med blodkärl rikligt försedda, broskartade hudveck (gälblad) som sitta på av brosk l. ben bestående bågar (gälbågar) o. gm vilkas tunna väggar gasutbytet äger rum; i sg., förr stundom om andningsorganet i dess helhet (urspr. med tanke särsk. på gälöppningen), numera endast zool. om enskild gälbåge med därpå sittande gälblad; äv. embryol. om motsvarande organ hos embryo; jfr GAN 3. Tagh honom (dvs. fisken) j gelena, och draghen vp. Tob. 6: 4 (Bib. 1541). Fiskarne släppa thet genom munnen inlåtna watnet, vth igenom geehlen. Schroderus Comenius 163 (1639). Rathkes upptäckt, att foster af amphibier, foglar, däggande djur, och äfven hos menniskan, hafva .. gälar med gälöppningar, gälbågar och gälådror. Ekström ÅrsbLäkS 1829, s. 15. Gälarne utgöras af röda, kam- eller frans-lika organer, som sitta långs åt några, (vanligen 4) benartade gälbågar. Sundevall Zool. 80 (1835). Gälarna (”skägget”) (hos ostronen) äro baktill sammanvuxna med hvarandra. NF 12: 459 (1888). — jfr BAK-, BAR-, BLAD-, BLOD-, FISK-, HORN-, KAM-, TOFS-, TRAKÉ-GÄL m. fl.
3) fisk. om det uttagna innanmätet i strömming l. sill (”renset”). Lind (1749). Gählen eller råken kastades (vid rensningen av sillen) uti korgen till höger och Sillen uti den till vänster. VetAH 1817, s. 39. Sjödin StHjärt. 155 (1911).
Ssgr (i allm. till 1, zool.): GÄL-BIHANG~02 l. ~20. ss. gälar fungerande bihang på viss kroppsdel. Thorell Zool. 2: 410 (1865). —
-BLAD. i sht i pl.
1) zool. till 1, om de (på gälbågarna sittande) bladformiga organ varigm gasutbytet med vattnet försiggår. Lovén ÅrsbVetA 1840—42, s. 261.
2) bot. hos örtsläktena Batrachium S. F. Gray, Myriophyllum Lin., örten Sium latifolium Lin. m. fl.: i vatten nedsänkt blad som är delat i trådlika flikar o. därigm erhåller största möjliga beröring med det omgivande vattnet varur de för assimilationen o. nutritionen nödvändiga gaserna upptagas; jfr GÄL, sbst.1 2. 2NF 19: 91 (1913). FoFl. 1913, s. 39. —
-BÅGE. bågformigt ben som uppbär gälblad; äv. embryol. om motsvarande organ hos foster. VetAH 1773, s. 26. VerdS 167: 32 (1909). —
-FOT. i sht i pl., om med gälar försedda fötter hos kräftdjur. Marklin Illiger 299 (”309”) (1818). NF 9: 178 (1885). —
-FOTING. (med gälfötter försett) kräftdjur tillhörande ordningen Branchiopoda; i pl. ss. namn på denna ordning. Thorell Zool. 2: 410 (1865). —
-GRODDJUR~02, äv. ~20. med under hela livet kvarsittande gälar försett stjärtgroddjur. 1Brehm III. 1: 174 (1876). —
-HINNA, r. l. f. hinna som hos de flesta fiskar sitter under kanten av gällocket o. hålles utspänd av en l. flera benstrålar; äv. om hinna som omsluter t. ex. musslornas gälar. VetAH 1762, s. 77. Thorell Zool. 2: 252 (1861). —
-HINNE-STRÅLE. (-hinn- 1853—1874. -hinne- 1906 osv.) benstråle som håller gälhinnan utspänd. Nilsson Fauna 4: 424 (1853). —
-LOCK. (av ben bestående) organ som täcker gälarna. VetAH 1740, s. 458. Utanför gälbågarna ligga några platta ben, som med ett gemensamt namn kallas gällocket. Stuxberg Fisk. 11 (1894). —
-MASK, pl. -ar. det på vissa fiskars gälar parasitiskt levande kräftdjuret Lernæa branchialis Lin. Retzius Djurr. 105 (1772). (Stuxberg o.) Floderus 3: 425 (1904). —
-NÄS. (numera föga br.) hos fiskar: den mellan gälarna liggande (om ett näs påminnande) delen av huvudets undersida. CUEkström hos Wright Fisk. 140 (1840). Lilljeborg Fisk. 1: 47 (1881). —
-RÄFSTAND~02. vart o. ett av de utskott på gälbågarna som tillsammans bilda det silformiga organ varmed vissa fiskar uppfånga föda (i sht plankton); i sht i pl. Lilljeborg Fisk. 1: 231 (1884). —
-SPRINGA, r. l. f. öppning (i form av en springa) som leder in till gälhålan; äv. embryol. om motsvarande organ hos foster. Thorell Zool. 2: 267 (1861). Wirén ZoolGr. 1: 312 (1898). —
-STJÄRT. kräftdjur tillhörande underordningen Branchiura (med gälar på stjärten); i pl. ss. namn på nämnda underordning. Thorell Zool. 2: 411 (1865). —
-TARM. hos vissa fiskar, t. ex. lansettfisken: den del av tarmen som deltager resp. deltagit i bildandet av gälarna. 2NF 34: Suppl. 10 (1922). —
-TRÅD. trådliknande gäl hos t. ex. ringmaskar o. insektslarver; äv. embryol. om liknande gäl hos foster. Thorell Zool. 2: 424 (1865). Wirén ZoolGr. 1: 305 (1898). —
-ÅDER. åder som för blod till l. från gälarna; äv. embryol. om motsvarande organ hos foster. Ekström ÅrsbLäkS 1829, s. 15. —
-ÖPPNING. jfr -SPRINGA; äv. embryol. om motsvarande organ hos foster. Linné MusReg. 53 (1754). Retzius BrefFlorman 76 (1829).
Avledn. (till 1): -GÄLAD, p. adj. zool. försedd med (så l. så beskaffade) gälar; i ssgr, t. ex. BAK-, BLAD-GÄLAD. —
-GÄLIG, adj. zool. försedd med (så l. så beskaffade) gälar; i ssgr t. ex. FAST-, FRI-GÄLIG.
SAOB
Spoiler title
Spoiler content