SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 2007  
TRAKEIT trak1ei4t, r. l. m. l. f.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(äv. -ch-)
Etymologi
[jfr t., eng. tracheitis, fr. trachéite; av nylat. tracheitis, till lat. trachea (se TRAKEA) medelst den i namn på sjukdomar vanliga ändelsen -it(is)]
med. inflammation i luftstrupens slemhinna, luftrörskatarr. Tholander Ordl. (1872). Lindskog (1997).
Spoiler title
Spoiler content