TRIOD triå4d, r.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[liksom t., fr. triode av eng. triode, bildat medelst förleden tri- (se TRI-) i analogi med electrode (se ELEKTROD)]
(i sht i fackspr.) elektronrör med tre elektroder. 2NF 38: 942 (1926). Trioden är en diod där fältstyrkan vid katoden påverkas av en tredje elektrod – styrgallret. IngHb. 3a: 445 (1950). Le De Forest uppfann .. elektronröret (radioröret) i dess första hållbara version, trioden, med vilket man kan förstärka signaler och ljud. DN 31 ⁄ 12 2005, s. B9.
SAOB
