[sv. dial. trinde, trinne; sannol. till TRIND, adj.]
(numera företrädesvis i skildring av ä. förh.) koll., om samling l. uppsättning av ”trinnor” l. slanor o. d. (stundom äv. allmännare, om sådan samling av kluvna slanor), obearbetat rundvirke; i sht i fråga om gärdsel (se d. o. 2 b). VadstÄTb. 25(1579). Öffuid i Bierga fäste 6 manne Eed att han icke hade afhändt något timber och trinde från Arfuid i Bregsta. BobgDomb. 8 ⁄ 3 1603. Huilken som hugger hassel, Een, trinde och gålafång. GullbgDomb. 11 ⁄ 10 1616. Husen, hwarest Skullebottnarna efter wanligheten äro belagde med trinne eller gärdsle. Boije Landth. 24(1756). Det tredje slaget af gärdesgårdar upresas af Nedhugne Trän til trinne och stafver. Trozelius Stängsel 14(1761). Trinne till Golf (i redskapshuset). VDAkt. 1847, nr 769. Grinden (var) igenhägnad med staverpar och ordentligt trinne. Suneson GGrund 187(1926). GbgP 29 ⁄ 4 1953, s. 10.— jfr SMET-TRINNE.
Ssgr: A: TRIND-LÄGGARE. (förr) person som (yrkesmässigt) uppförde gärdsgård av ”trinne”. GbgP 29 ⁄ 4 1953, s. 10.—
-SKOG. (†) skog som består av träd lämpliga för (framställning av) ”trinne”; jfr stör-skog. 40 kub. fot trindskog, till gärdsel. Ström Skogsh. 190(1830).
B (†): TRINNE-HYGGE. hygge (se hygge, sbst.2 3) vars träd är lämpliga l. avsedda för ”trinne”. Att tå be(mäl)te Skytt bränt samma Swediefall, Elden gångitt wijdere, afbrentt .. hans herres skogzägor, dher vthinnan myckitt Nyttigh Skoogh förskiembtt Nembl. .. Trinne och Stafwer-hygge och skiöntt Swedie Landh. GullbgDomb. 1 ⁄ 10 1652.—
