publicerad: 2007
TRIVAS tri3vas2, v. dep. trivs tri4vs, äv. trif4s, ipf. trivdes, sup. trivts, äv. trivits l. trivats. (inf. trifs Tegnér Tal 1: 272 (1836); trifwes RA I. 4: 884 (1598); trivas Syr. 14: 9 (öv. 1536) osv. — pr. trives Forsius Phys. 208 (1611), Kulturen 1949, s. 42; trivs Förspr2Kor. (1541) osv.; pr. pl. trivas Psalt. 101: 7 (Bib. 1541), KiromantHeml. 18 (1946). — ipf. trevs (-ee-, -f-) Verelius Gothr. 41 (1664), LoW (1911); trivdes Sahlstedt (1773) osv.; ipf. pl. trefwes BtFinlH 2: 340 (1670); trevos (-fv-, -fw-) Ferrner ResEur. 92 (1759), Lundell 311 (1893). — sup. trefwitz KulturbVg. 1: 99 (1708); trivats ENervander hos Cygnæus 11: 209 (1892) osv.; trivits Sahlstedt (1773) osv.; trivts Tegnér Tal 1: 119 (1824) osv.). vbalsbst. TRIVSEL (se d. o.).
Ordformer
(triffs, pr. sg. c. 1654. triv- (-ij-, -ijff-, -j-, -f-, -f(f)u-, -f(f)v-, -fw-) 1536 (: trijffuas, inf.) osv.)
Etymologi
[fsv. þrivas, gå framåt, växa, tillväxa, stärkas, ha framgång; jfr d. trives, fvn. þrífaz; sannol. urspr. medio-passiv form (med refl. o. pass. bet.) av ett verb motsv. fvn. þrífa, gripa, ta, i avljudsförh. till TREVA; jfr äv. eng. thrive, frodas (lån fr. ett nordiskt spr.). — Jfr TREVEN, TREVLIG, TRIFT, TRIVSAM]
1) utvecklas l. få framgång l. ge (gott) resultat; särsk. i fråga om levande väsen: blomstra l. frodas (se särsk. slutet); äv. bildl. Landena warder illa gångandes, thet skal icke triffuas, vthan moste förfalla. Jes. 24: 19 (Bib. 1541). (Konsonanterna) Dh. GH. .. trivas bëst efter Rösti(ng)arna (dvs. vokalerna). JBureus hos Lindroth Bureus 118 (c. 1640). Låt ei någon oro trifwas innom Tin församlings barm. Kolmodin Rök. 18 (1728). Näringar .. trefvos til vår båtnad och heder. Schulzenheim ÅmVetA 1773, s. 25. Folket (dvs. judarna) var vid återkomsten (från den babyloniska fångenskapen) i yttersta grad utarmadt och fattigt; och under ett sådant tillstånd trifves ingen literatur. Agardh ThSkr. 1: 2 (1842, 1855). Samhället trifdes, växte och utvecklade ett idogt arbetslif. Torpson Norden 140 (1887). Selma Lagerlöfs diktning hade inte kunnat trivas i en miljö, där det alltjämt bara hade växt indignations- och bekännelselitteratur. SvLittTidskr. 1960, s. 15. — särsk. om djur l. växt: vara i ett för liv o. utveckling gynnsamt läge l. tillstånd; utvecklas l. frodas; växa (till sig); förr äv. om person. Fiskgjusarna trivs vid Mälaren. Syr. 14: 9 (öv. 1536). Norr om skoghen i Ångermanland trifvas inthet mös i skokketahl. Bureus Suml. 60 (c. 1600; rättat efter hskr.). Ju mera Barnet hafwer för Händer .. jw bättre trijfwes thet, jw bättre wäxer thet, jw friskare och hurtigare blifwer thet både til Kropp och Sinne. Schroderus Modersch. 64 (1642). Vinrankan trifs ej i norden. Dalin (1854). Att en fisk för att kunna leva och trivas först och främst fordrar vatten, synes vara en självklar sak. Hammarström Sportfiske 252 (1925). Fingerborgsblomma är en trevlig gammaldags blomma som trivs bra i en stor kruka. Walfridson OdlKruk. 37 (1993). — jfr MISS-, O-TRIVAS.
2) i allmännare anv. av 1: känna (glädje o.) tillfredsställelse (särsk. i fråga om livsbetingelser l. tillvaro o. d.); särsk. i uttr. trivas med (förr äv. vid) ngt l. ngn, vara (ytterst) nöjd l. tillfreds med ngt l. ngn, äv.: ha det bra tillsammans med ngt l. ngn; äv. dels i sådana uttr. som trivas bra l. väl l. gott o. d., dels oeg. l. bildl., med sakligt subj. Trivas med livet. Trivas med sig själv. Hon trivs bra i Jönköping. Trivs du med ditt arbete? Han trivdes på godset, på landet. Grubb 598 (1665). Anders Olofsson och dess Hustru Karin Larsdotter, hwilka intet på en tyd trefwitz tillsammans i Huus och säng. KulturbVg. 1: 99 (1708). Han kunde icke trifvas med Drottningen, ty hon hade Pfaltziska husets oböjelighet. Höpken 1: 19 (c. 1752). Han var .. en bra och klok karl, i hvars umgänge man mycket väl trefs. Törneros Bref 1: 146 (1825). Af hans lärorika samtal blef jag alldeles hänförd och han tycktes ock trifvas vid mina samtal om Gotlands språk. SagSed 1958, s. 67 (1842). Så gerna trifdes snö ihop med eld / Som sweket skulle trifwas hos min kärlek. Hagberg Shaksp. 12: 340 (1851). Man säger ju att motsatserna trifvas bäst ihop. Hedberg Sardou 4 (1866). Han trivdes i sin djupa fåtölj med pipan och Pommacflaskan, njutande av allt elände ”där ute”. Tunström Tjuv. 206 (1986). — jfr MISS-, O-, SAMMAN-, STOR-, STORM-, VAN-TRIVAS.
Ssg (förr; till 1): TRIVS-BIT. [jfr d. trivs-bid] om sista biten av föda (i sht bröd) som ngn förtärde l. lämnade vid måltid o. som ansågs ge l. skapa välmåga l. god hälsa o. d., maktbit; jfr trivsel-bit. Ett allmogenamn på trifsbiten är ”maktbiten”; i den sista biten af kakan koncentrerar sig all den närande kraft och makt, som finnes i brödet. Nilsson FolklFest. 212 (1915).
Spoiler title
Spoiler content