[jfr eng., fr. tumulus, av lat. tumulus, till tumere, svälla (se TUMME)]
arkeol. gravhög. Dhe uhråldrige Konungars och hieltars griffter, tumuler och högar. Schück VittA 2: 356(i handl. fr. 1668). Han anser .. (gravhögen) snarare för en större begrafningsplats, än en vanlig tumulus. Retzius EthnolSkr. 151(1849). Tumulus .. (dvs.) inom arkeologin alternativ benämning på gravhög. NE(1995).
