(-satzig 1725. -setzig 1712. -sätsig (-tt-, -tz-, -gh) 1671 osv. -sättig 1632–1680; se för övr. UNDER, prep. o. adv.)
Etymologi
[jfr d. undersætsig; av (ä.) t. untersetzig (-sätzig) resp. lt. undersettig, till untersetzen resp. undersetten, sätta ngt under, äv. stötta l. stärka l. göra fast, ssg av unter resp. under (se UNDER, prep. o. adv.) o. setzen resp. setten (se SÄTTA, v.3). — Jfr SATSIG]
om person (l. djur): kortväxt o. kraftig, som har (kort o.) kompakt kroppsbyggnad, satt; i sht förr äv. om ngt sakligt: som är förhållandevis liten (l. låg) o. bred l. kraftig o. d.; jfr UNDER-SÄTTA 5. OxBr. 9: 182(1632). Belangande Storfurstens person, så war han .. tämligh tiock och vndersätzigh. Widekindi KrijgH 893(1671). Draghästar äro merendels små och undersätsige, äga tjocka, stadiga och starcka ben, och kunna länge härda ut med sådant arbete, hwarwid en Ridhäst snart skulle upgifwas. Orrelius Diurr. 33: 4(1750). (Slotts)tornen, undersätsiga i sig sjelfva, erhöllo ett alldeles betryckt utseende genom de små bukiga kupolerna. Estlander KonstH 404(1867). Atle korte var ingen reslig man men undersätsig och bålstark. Bååth EgilS 124(1883). (”Post-Elin” var) en liten undersätsig kvinna med väderbitet ansikte. Arv 1945, s. 25. Undersätsig och stadig bär .. (D. Cheney) ett omisskännligt drag av amerikansk maktutövare. DN 2/6 1992, s. A2.
Avledn.: UNDERSÄTSIGHET, r. l. f. egenskapen l. förhållandet att vara undersätsig. Hästens styrkia och undersätzighet. PH 2: 1305(1736). En viss undersätsighet hos figurerna. Upmark Lübke 672(1872).
