publicerad: 2011
UNDKOMMA un3d~kom2a, v. -kommer, -kom, -kommit, -kommen (se för övr. KOMMA, v.). vbalsbst. -ANDE, -ELSE (†, HH 20: 150 (c. 1565)).
Ordformer
(un- (v-, w-, -nn-) 1526–1682. und- (v-, w-, -dh-) 1524 osv. vndt- (w-) 1525–c. 1540)
Etymologi
[fsv. untkoma; liksom fd. un(d)kommæ (d. undkomme) efter mlt. entkomen (motsv. mht. entkomen (t. entkommen); ssg av ent- (se ENT-) o. komen (se KOMMA, v.)); av UND- o. KOMMA, v.; sannol. äv. med anslutning till (l. kontraktion av) UNDAN-KOMMA; i bet. 2 äv. med anslutning till OM-KOMMA. — Jfr UNDKOMST]
1) (lyckas) klara l. rädda sig undan (från) (ngn l. ngt som uppfattas som en fara l. hot l. obehag o. d.), komma undan (se KOMMA UNDAN I 1), undgå, undslippa; äv. abs. (se slutet); förr äv. dels refl. (jfr KOMMA UNDAN II), dels med obj. ersatt av bestämning inledd av prep. för, dels i pass. närmande sig dep., äv. närmande sig l. övergående i bet.: undvikas; äv. oeg. l. mer l. mindre bildl., med sakligt subj.; jfr OM-KOMMA 1 b, UNDAN-KOMMA 2. Undkomma fienden, den hotande faran, rasmassorna, attentatet. (Han) haffuer .. med hans falske fortecthe stycker wndtkommit siig aff henderna paa niels erixson och Jönss olson. G1R 2: 143 (1525). Tå nu Dauid skyndade sigh at vndkomma för Saul, tå (osv.). 1Sam. 23: 26 (Bib. 1541). Såsom nu genom dhenne Stadgas effterlefwande, mången fåfäng omkostnadt warder undkommen och besparder. Schmedeman Just. 409 (1664). Beröfwandes de skeppsbrutne deras lif och det gods, som siönöden är undkommit. Stiernman Com. 5: 678 (1697). (Borgholm,) hvars befälhafvare var bragt i den förlägenhet, att hastig dagtingan ej hade kunnat undkommas. 2SAH 4: 27 (1804). (De) som för att undkomma denna verldens förmenta motsägelser tagit sin tillflykt till fenomenhypotesen. Wikner Tidsex. 194 (1888). Vi tro .. på grund därav att vi mött uppenbarelsen av en Gud, som vi icke kunde undkomma. Aulén AllmTron 15 (1923). — särsk. i abs. anv.; särsk. med adverbiell bestämning angivande hur l. vart l. varifrån ngn undkommer. Undkomma med livet (i behåll). Föraren undkom oskadd. G1R 1: 201 (1524). (De) gåffuo flychte(n), och vndkomo til Hedhninganar. 1Mack. 2: 44 (Bib. 1541). Hwar som .. wärjer någon miszgiärningsman emot them, som honom komma at gripa, så at han therigenom undkommer .. han skal böta hundrade daler. MB 19: 1 (Lag 1734). Han lyckades undkomma, rusade ut och sprang genom södergatorna i sicksack. Martinson BakSvenskv. 106 (1944). Vi kan inte undkomma. Reklamen anfaller oss där vi måste vara: i bussen, på tunnelbanestationen. Lindqvist Reklam. 17 (1957).
2) (†) omkomma (se d. o. 4 a); äv. om sak: gå förlorad, fördärvas (jfr OMKOMMA 4 b), äv. tr.: gå förlorad för (ngn) (jfr OMKOMMA 5 b); jfr UNDAN-KOMMA 1. Påffuell (svarade), att han hade .. (stämpeln) medh annen reskiap i ehn posse, och sam(m)e posse wnkom honom j siöenn. TbLödöse 177 (1590). Erich Madzson .. ehrkändess till at ett Betzll betala som undkom när han gaf samma Pijgha hugg. UpplDomb. 4: 45 (1638). (Han) gaff honum .. några stik med wärian, så att han ligger i stor fahra till att wndkåm(m)a. Ekeblad Bref 2: 371 (1663; rättat efter hskr.). Begrofz twenne schoole dieknar .. hvilcka begge genom en olyckeligh händellse uthi Rimitto sundet undkommo. BtÅboH I. 11–12: 223 (1691). Den (av tjuvbin) anfallne kupan blir modfält, utfattig, ofta Vis-fallen och således undkommer. Linnæus Bijskjöts. 63 (1768).
Spoiler title
Spoiler content