[jfr d., nor. bm. optaget, nor. nn. optatt; p. pf. av UPPTAi adjektivisk anv.]
Anm. De anv. av upptagen som inte behandlas här räknas ss. klart verbala o. behandlas under UPPTA.
som (redan) är tagen i anspråk, inte ledig l. disponibel; om person äv. dels: vars tid (redan) är tagen i anspråk l. som är strängt sysselsatt, dels: som är engagerad l. försjunken (i ngt). Expediten var upptagen, så jag fick vänta. Han är en mycket upptagen man med många uppdrag. Varje gång jag försökte ringa var det upptaget. Preutz Kempis 450(1675). Emädhan alla Vacantierne här nedre redhan up tagne äro. VDAkt. 6/2 1681, s. 87. Alla öfriga lägenheter i huset .. voro upptagna af inqvarteringen. Carlén Skuggsp. 1: 139(1861, 1865). Huru upptagen jag varit af mitt ämbete kan jag bäst märka däraf, att mina personliga minnen från den tidigaste delen af min lefnad framstå så mycket lifligare än under den senare perioden. De Geer Minn. 1: 221(1892). Ingen kunde på henne se huru starkt hon var upptagen af bekymmersamma tankar. Ahrenberg StRätt 38(1899). Karl XIV Johan, som gärna spred bilden av sig själv som fullt upptagen med regeringsbestyr till och med i sängen. SvD 7/10 2010, Kultur s. 11.— jfr SJÄLV-, STRÄNGT-UPPTAGEN.
Avledn.: UPPTAGENHET, r. egenskapen l. förhållandet att vara upptagen. Hans ögon stodo allt stelare och rundare mot en enda punkt .. utan att någon gaf akt på hans upptagenhet. Hallström NNov. 295(1912). Men ofta besvarade hon i sin inre upptagenhet icke ens hälsningarna, när sådana förekommo. Stiernstedt Liw. 318(1925). I sin upptagenhet av viktiga bestyr (fick han) icke tid att (osv.). Hallström Händ. 98(1927). Deras liv flätas samman. Även när de blir vuxna och skils åt kvarstår en upptagenhet av vännen. DN 27/2 1999, s. B2. jfr själv-upptagenhet.
