[liksom ä. d., d., valkyrie, litterärt lån från isl. valkyrja, till isl. val(u)r, de fallna (se VAL, sbst.5), o. kjósa, välja, kora (se KESA, v.1)]
mytol. om vart o. ett av de kvinnliga väsen som enl. fornnordisk mytologi (tjänade Oden o.) på slagfälten i Midgård utvalde de krigare som skulle stupa o. sedan förde dem till Valhall; äv. i jämförelser l. i mer l. mindre bildl. anv., särsk. om stridbar l. handlingskraftig o. d. kvinna; jfr DIS, sbst.1 a, SKÖLD-MÖ. Kongen grant hörde, Hwad Walkyriorna The Möar sade, Uppå Hästbaken. Peringskiöld Hkr. 1: 165(1697). Hon .. satt som en valkyria på sin svarta häst. Hedin ErövrTibet 56(1934). Valkyrjor .. drog till strid i rustning och till häst. Religionslex. 556(1996). (Till arbetarrörelsens färgstarka kvinnor) hör den socialistiska agitatorn Kata Dalström. En kämpaglad valkyria, vars politiska gärning satt spår som aldrig plånas ut. PiteåT 7/9 2009, s. 21.
SAOB
