VAL (numera bl. i ssgn VAL-PLATS va3l~), sbst.5, r. l. m.; best. -en.
Ordformer
(val (u-, w-, -aa-, -ah-) c. 1580 (: valstaden) osv. vall- (w-) i ssgr c. 1568 (: wallstaden)–1680 (: wallplatzen))
Etymologi
[litterärt lån av fvn. valr; jfr fht. wāl, nederlag, härjning, feng. wæl; till en rot med bet.: riva, röva, såra, dräpa, som äv. föreligger i got. wilwan, röva, lat. vellere, riva. — Jfr VALEN]
(† utom i ssgn VAL-PLATS) koll.: de i strid fallna; äv. om plats där de stupade ligger efter utkämpad strid; utom i ssgr bl. i fråga om l. med anspelning på fornnordiska (mytologiska) förh. Verelius 280(1681). Jarlen (for) åter til borgen, läggande sig nider i walen eller bland de döda kropparna. Björner HalfdBr. 7(1737). (I Valhall) väljer Oden / hvarje dag / vapendöda valen. Wisén Oden 55(1873). Warburg Rydbg 1: 55(1900).
Ssgr: VAL-PLATS. [efter t. walplatz] slagfält; särsk. om plats där de stupade ligger efter utkämpad strid; äv. (o. numera bl.) bildl.; jfr -stad. Brask Pufendorf Hist. 211(1680). Nattan effter strijden, kom en Torpare till Waalplatzen och wille kläda af de döda. Reenhielm OTryggw. 264(1691). Hwar som dräper sin kamrat; miste hand och hufwud .. Samma lag ware om den som å walplats eller deromkring .. dräper den ej motstånd gör. Krigsart. 1798, 6: 3. Igelfors däremot ligger i en vild skogstrakt i Bergslagen, som hos en rad romanförfattare framställts som valplatsen för hård klasskamp. KvinnLittH 1: 377(1981). —
-ROV, -SLUNGA, se d. o. —
-STAD. [efter t. walstatt] (†) valplats. (Efter slaget i Söderköping) bleff itt stort slag nidre vid gränsen, ther behullo the danske wallstaden. HSH 17: 58(c. 1568). At på Turkens Sijdha blefwo aderton tusende på Wahlstaden liggiandes. Schroderus Os. III. 2: 339(1635). Schultze Ordb. 4911(c. 1755).
SAOB
