publicerad: 2014
VARSE var3se2, äv. va3r-, adj. oböjl.
Ordformer
(varse (hw-, w-, -ah-, -ss-, -sz-, -z-, -ee) 1526 osv. varste 1702. wardse (-ss-) 1585–1637. wars (hw-, -sz) 1526–c. 1710. warssen 1627. wärsse 1826)
Etymologi
[fsv. varse; eg. gen. sg. av VAR, adj.; formen med -e har uppkommit gm anslutning till adj. på -se (jfr ENSE, GRAMSE, GÄNGSE m. fl.). — Jfr VARSNA]
i uttr. bli (i sht förr äv. varda) varse, upptäcka l. märka l. (medelst syn l. hörsel) förnimma l. komma till insikt om (ngt l. ngn). Hwrw seer tu itt grand j thins brodhers ögha, och wardher icke warse en balk j tit eghit ögha? Mat. 7: 3 (NT 1526). Förra än the Danske wordo thet warse war han inne i stadhen. OPetri Kr. 217 (c. 1540). (Heidrek var) förklädd, så att ingen blef honom warse. Verelius Herv. 129 (1672). Till höger i skogen blef jag varse ett utmärkt vackert tempel. 2MoB 1: 60 (1813). Tidigare trodde de väl om andra människor och att ingen vill ont, men nu har de blivit varse en annan verklighet. DN 11/9 2013, s. 27. — särsk.
a) (†) i förb. med obj. med inf. När hon blef varsse kyrkioheerden komma. VDAkt. 1681, nr 306. HFinlÖ 54 (1702).
b) med obj. ersatt av prep.-uttr.; särsk. (o. numera bl.) i förb. med prep. om. LPetri Kr. 125 (1559). Uti desza åtskilliga tankar lefde nu hwar och en, då fienden blef utaf wår nådigste Herres marche warse. HC11H 1: 86 (1676). EU-parlamentsledamoten .. blev omedelbart varse om trycket (från lobbygrupper), då han utsågs till sin partigrupps förhandlare. GbgP 4/9 2013, s. 16.
c) med obj. betecknande ngt (obehagligt) överraskande l. hotfullt o. d.: få se. Det lär ni nog bli varse. (Rikets råd) betackade .. hans fursteliga Nåde, att han icke wille för högt skattläggia them. Men the blefvo annars varse, när Fursten hade gordt ordningen. HSH 10: 29 (1616). Men tala, det begriper jag så att det förslår, det skall herr Benjamin Isak Cohen få blifva varse. Almqvist DrJ 196 (1834). Tagge log. ”Definitivt inte”, sade han. ”Vilket ni nog lär bli varse så småningom.” Adlerbeth Kennedy DödMar. 17 (1976).
Ssgr: VARSE-BLI, förr äv. -BLIVA, -blivning (se d. o.). (förr äv. särskrivet) bli varse l. medveten om (ngt). Schmedeman Just. 713 (1680). Finnes i sielfwa wahran förborgadt fel, så at hwarken kiöparen eller säljaren thet förut warse blifwit; gånge thet kiöp åter. HB 1: 4 (Lag 1734). Många saker menar vi oss veta därför att vi ser, hör, med andra ord förnimmer eller varseblir dem. Marc-Wogau FilDiskuss. 16 (1955). (En uppmärksamhetskrävande litteratur) skulle visa att det finns andra sätt att varsebli världen. DN 30/3 2013, s. B14. —
-BLIVNING. [till -bli] handlingen att varsebli l. uppfatta ngt, förnimmelse; särsk. (psykol.): perception. Skildringar af personer och ämnen, som passerat Författarens egen varseblifning. Runeberg (SVS) VIII. 2: 218 (1832). Den enhetliga uppfattningen af alla dessa förnimmelser (ss. färg, smak osv. hos en citron) kallas sinnesåskådning eller yttre varseblivning. Larsson Psyk. 13 (1896). Med stor konsekvens gestaltar .. (huvudpersonen i filmen) en varseblivning som är så genomsyrad av konsumtion att det inte längre är möjligt att reagera på något annat än varor, att känna något uppriktigt. DN 25/7 2013, s. B7. jfr förnuft-, rums-, sinnes-varseblivning.
Ssg: varseblivnings-objekt. psykol. vid varseblivning uppkommande mental bild (se bild, sbst.1 3). Trana Psych. 2: 13 (1847). Hvarje varseblifningsobjekt .. kan betraktas som en summa af enkla sinnesförnimmelser. Herrlin Minnet 200 (1909).
SAOB
Spoiler title
Spoiler content