VEND vän4d, m.//ig.; best. -en; pl. -er; förr äv. VENDER, m.//ig.; best. -n; pl. =.
Ordformer
(vend (w-) 1749 osv. vendes (w-, -än-, -nn-, -is), gen. pl. 1523 (enl. senare avskrift), 1540 osv. vender, sg. 1889–1986. vender (w-, -ä-), pl. c. 1540 osv. wende 1749–1774)
Etymologi
[fsv. vinder, sg., vendir, pl.; jfr fd. wende, sg., windær, pl. (d. vender), fvn. vindr, pl., mlt. went, mnl. wende, winde, fht. winid, mht. wint, winde (t. wende), feng. winedas, weonod- (eng. wend), (m)lat. vendi, veneti; av ovisst ursprung. — Jfr VENDISK, VENETER, VINTHUND]
hist. om person tillhörande de västslaviska folkgrupper som under medeltiden var bosatta i nordöstra delen av nuvarande Tyskl. (mellan Elbe o. Saale i väster o. Oder i öster) o. varav nu endast återstår sorberna; i sht i pl., om dessa folkgrupper; förr äv. (i pl.) ss. benämning på vandalerna (med vilka detta folk felaktigt sammanförts). Finnas doch somblige som seya at Göthar och Wender haffua hafft itt tungomål. OPetri Kr. 10(c. 1540). Så at .. (Belisarius) slog och öfwerwant .. De Wender i Africa, och tog deras Konung Gelismer fången. Bliberg Acerra 296(1737). Längre in i Tyskland lefva Sorber eller Wender, fordom ett talrikt folk, nu en svag ruin eller spridda fragmenter. Frey 1849, s. 6. Kung Valdemar och bisp Absalon i fejd mot venderna. Bååth Saxo(1902; titel). Dessa vender, som nu trängdes undan av germanerna, skildras av ögonvittnen såsom ett kraftigt, undersätsigt folk, som levde övervägande av fiske och jakt. Grimberg VärldH 6: 95(1935). — särsk. [jfr fd. wendes ock gothes konning] (förr) i gen. pl., ingående i den officiella kunga- o. drottningtiteln fram till 1973 (urspr. infört av G. I); jfr GÖT, sbst.1 1 a γslutet. Högmechtig förste och herre, her Göstaff medh gudhz nådhe Suerigis, gotthis och wenndis vtualde Konungh. G1R 1: 121(1523). Heroisk Fägne-Sång Öfwer .. Christinæ Sweriges, Göthes och Wendes vthkorade Drottningz och ArfFurstinnas Frögdefulla FödelsesDag. Stiernhielm Fägn.(1643, 1668; titel). Vi Oscar, med Guds nåde, Sveriges, Norges, Götes och Vendes Konung. SFS 1902, nr 40, s. 1.
