SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1898  
AMELERA (amele´ra Weste), v. -ade. vbalsbst. -ANDE (Forsius Min. reg. (c. 1613)), -ING, -NING (Lucidor (1672)); -ARE (Serenius (1734, under enameller)).
Ordformer
(amulera Bergius 263 (i handl. af 1561), Pfeiffer (1837). amlera, -ning Lucidor (1672), Columbus Ordesk. 7 (1678))
Etymologi
[jfr d. amelere, isl. amalera, mnt. ambeleren, eng. (en)amel, äfvensom mlat. ammaylare, fr. émailler; jfr AMALJEFÄRG (under EMALJ), samt SMALTS]
(†) emaljera, glasera. Amelerade gulstiffter. Hist. handl. 2: 6 (1548). Hwitt amelering. Därs. Guldz Ammulerande. Forsius Min. A 6 b (c. 1613). All Adel vtan Dygd är .. / Amlerning som blijr Glaass om ikke Botten (är) gyllen. Lucidor Hel. T 2 a (1672). Möller (1790). Amulera, att lägga bilder på metaller med guldblad, som efteråt synas blågröna. Pfeiffer (1837).
Spoiler title
Spoiler content