SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1898  
ALLGOD al3~gω2d (a`llgod Weste), adj. -t (se för öfr. GOD).
1) [jfr d. algod, holl. algoed, t. allgut] fullkomligt l. oändligt l. absolut god, i sht oändligt kärleksfull; särsk. med afs. på Gud o. hans förh. till världen. Wikforss (1804, under allgütig). Barmhertige Gud, allgode Fader. Handb. 1811, s. 23. (Herrens) allgoda afsigter. Thomander Skr. 1: 450 (1839). (Onda önskningar) blifva en dubbel synd, då Guds, den allgodes, namn nyttjas för att bekräfta .. dem. Fehr Underv. 56 (1894). — särsk. den Allgode ss. benämning på Gud [jfr holl. de Algoede]. Weste (1807). Trogna och trygga vår bana vi vandra / Under den Allgodes skyddande hand. Wallin Vitt. 1: 189 (1819?). Ps. 298: 6 (1819).
2) [efter isl. allgóðr; jfr ALL, adj. XI 1] (enst., arkaiserande) mycket god l. förträfflig. Där var en allgod skog. Björner Helge Thor. 28 (1737).
Spoiler title