SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1909  
BIFALLA bi3~fal2a (bi`falla Weste), v. -er, -föll, -föllo, -fallit, -fallen; se för öfr. FALLA. vbalsbst. -ANDE, -NING (†, Ekblad Lib. mem. 377 (1764)); -ARE (†, Växiö domk. akt. 1654, nr 148, Kræmer Orient. 54 (1866)); jfr BIFALL.
Etymologi
[y. fsv. bifalla, af mnt. bivallen; jfr d. bifalde, holl. bijvallen, t. beifallen; se BI-, prefix1 1 a o. d]
— jfr FALLA BI.
Anm. Ss. hjälpverb användes i bet. 1 både hafva o. vara; i de öfriga bet. har blott hafva anträffats.
1) [jfr motsv. anv. i ä. d., mnt. o. ä. holl.] (†) sluta sig till (ngn), ställa sig på (ngns) sida; stundom svårt att skilja från 2. (Konung Kristiern hade) latet äffhugga the mäste i Rijket (som) macht hadhe göra hans Nådhe mootstond, och the igen leffue, wore alle hans Nådhe bijfalne. Tegel G. I 1: 285 (i handl. fr. 1530). The ösgötebönder, som then tiuffve hoop bijfaldne vore. R. Ludvigsson (c. 1580) i Hist. handl. 20: 72. Så snart the Italianer få see the nyya fahner flyga vthi marken, warda the, föruthan twifwel, osz bijfallandes. Schroderus J. Magnus Cr. 284 (1620; lat. Italiam transituram ad nos esse non dubito). Nilsz Dacke (började) .. tingta medh Allmogen i Smålandh .. the ock .. honom bijföllo, och slogo ihiäl Konungens Befalningzmän i Södre Möhret. Girs G. I 185 (c. 1630). Hwad hade eder (I norrmän) .. warit beprijseligare, .. än at j tå hade bijfallit then strijdbare och mächtige Swenske Nationen, som .. förmåtte näst Gvdh, taga eder vthur Träldomen. Copia vthaff ett fortroget breff 1657, s. 3 b. (Svärdsjö socken) war den första, som Hans Maij:tt (G. I) bijföll uthi des högtberömmelige dessein att liberera Patriam af Tyranniet. HSH 31: 234 (1666). Alle biföllo uprorsstiftaren; alle nahmen die Parthei, schlugen sich auf die Seite des Aufrührers. Möller (1790). — i bild. När nu begärelsen är vptänd, och viljen then bifaller, så vender Siälen all sin acht och attention ifrån the afrådande och til de tilrådande skiälen. Rydelius Förn. 176 (1721, 1737).
2) [jfr motsv. anv. i mnt. o. ä. holl.] (†) bispringa, hjälpa, understödja; stundom svårt att skilja från 1. Skole wij .. hwar annen mett råd och hielp, trolige bijfalle och behielpelig ware. G. I:s reg. 13: 158 (1540). Slijke .., som .. ställa sigh fast obenägne thetta Wärck at bijfalla. Schroderus Uss. A 2 b (1626). (Ridderskapet o. adeln) hafwa .. söktt .. H: K: M:tt och Fädernesslandett effter ytterste möyelighet att secundera och bijfalla. RARP 3: 146 (1640). Eij må någor, Præses eller Assessor, under förhöret någon thera parten bijfalla, och hans saak förswara. E. Emporagrius i KOF II. 2: 286 (c. 1655). Huru iagh honom (dvs. min måg) såsom ett annat mitt barn med kåst och kläder kan bijfalla och förnöija. Växiö domk. akt. 1678, nr 103. När thet bryter löst emot någon, och krijgslyckan enom mycket bijfaller. Isogæus Segerskiöld 1307 (a) (c. 1700). — särsk.
a) med prep. till: lämna sitt bistånd till, bidraga l. medverka till. Alla hafwa hulpit och bijfallit til the Calidoniers macht och myndighet. Peringskiöld Jordanes 6 (1719).
b) förhjälpa. Att bijfalla wår rätta kyrckioheerde till sitt bröd och legenheet. Murenius Acta visit. 433 (1660).
3) [utveckladt ur 1; jfr motsv. anv. i holl. o. t.] (†, se dock a) ansluta sig till l. uttala sin anslutning till l. instämma i l. biträda (en mening, en åsikt, en uppfattning, ett uttalande, en lära o. d.); godkänna, acceptera, gå in på; med att-sats: ansluta sig till l. godkänna den meningen l. uppfattningen att. (Vi hafva) hwar och een welet late förnimme, at wij medh inge Calwinister .. något wele hafwe at beställe, heller och theres falske läre bijfalle. Carl ix Svar X 4 b (1606). Den mening (skall) gella som fleste rösterne bijfalla. RARP 1: 6 (1626). Wij (dvs. borgerskapet) bijfalla de andra begge ståndz vota. Därs. 2: 156 (1635). Alla skiäl (drefvo) mig till att bijfalla Herr Verelii mening. Rudbeck Atl. 1: 124 (1679). Skiäl, hwilko alle bifalla moste. Swedberg Schibb. f 2 a (1716). Senatus Academicus biföll then .. fälte dom. Humbla 58 (1740). De resande bifalla gärna detta Landets beröm. Tuneld Geogr. 1: 20 (1741, 1773). (Jag) kan .. ej bifalla, .. att y intet annat skulle vara än ö. Hof Skrifs. 76 (1753). Chrysostomus förmäler, at den vanan förblifvit i Församlingen, at folket bifaller Prestens ord (dvs. bön) med Amen. Bælter Cerem. 355 (1760). (Jag har) anledning at bifalla, det Hippopotami hälst och merendels uppehålla sig i det färska vattnet. A. Sparrman i VetAH 39: 331 (1778). Först och främst bifaller jag af allt mitt hjerta hvad du ovedersägligen bevisat, att nämligen filosofien söker något som hon, betraktad såsom blott spekulation, aldrig kan uppnå. Tegnér 5: 210 (1821). Den första Trosartiklens lärostycken bifaller förnuftet utan svårighet. Ödmann Anv. t. skrift. 51 (1822, 1823). Palmblad Fornk. 1: 320 (1844). — särsk.
a) (numera bl. i Finl., mindre br.) med prep. till. Bifalla till ngns mening. Meurman (1846). Menniskan bifaller till den kunskap, som hon inhemtat af Guds ord. Björling Dogm. II. 4: 17 (1877). Fru Lina fann ofta i sitt inre skäl att bifalla till det klander hennes anhängare så ofta hade att anföra om rådmanskans görande eller låtande. Forssman V. aftonl. 1: 52 (1891).
b) [jfr motsv. anv. i t.] utan obj.: instämma. Thet war som Zacharias vpfylt af then H. Anda song: .. Luc. 1: 74. Och Paulus biföll: .. 2 Cor. 5: 15. Swedberg Cat. 223 (1709).
c) [jfr motsv. anv. i d., holl. o. t.] med personobj.: instämma med ngn, dela ngns åsikt. Wij (skola) .. alrigh bijfalla them som älska ensligit leffuerne vth om ächtenskapet. Botvidi Brudpr. 34 (1620, 1622). Rijkz-Marsken, Rijkz-Skattmästaren och Her Åke Axelsson bijföllo Her Peder Baneer. RP 8: 88 (1640). Vi kunne icke bifalla dem, som leda den Heliga Nattvardens ursprung ifrån Judiska sedvänjor. Bælter Cerem. 453 (1760). (I viss mening) kunne vi ock bifalla dem, som i Johannesmännernas antal upptaga äfven Hagberg. Fahlcrantz 5: 69 (1843). — med saksubj.: gifva (ngn) rätt. Then bedröfweliga dageliga förfarenheten synes them nogsamt bifalla och styrckia i theras bekymmer, sorg och klagan, at thenne theras wederwerdighets tid är icke någon liten vtan en ganska long tid. Swedberg Sabb.-ro 1463 (1687, 1712).
4) [jfr motsv. anv. i d.] (†) gilla l. godkänna (en sak, ett förhållande, ett handlingssätt osv.). Iagh (kan) icke heller (dvs. icke mera) nu än för .. theras (dvs. de katolska uppviglarnas) förargelige handel .. bijfalla. A. A. Angermannus Förspr. t. Kyrkost. C 4 a (1587). Om så vore, kunde ej den nya inrättningen aldeles bifallas. C. Adlersparre i LBÄ 11—13: 150 (1798). Om han (dvs. läraren) sjelf hyser och bifaller synden i sitt hjerta; huru skall han väl då i det rätta allvaret och den rätta kraften kunna bestraffa och bekämpa den hos andra? Flensburg Kyrkl. tal 4 (1866); jfr 6. — särsk.
a) utan obj.: uttrycka sitt gillande. Funnos kort å hyllan i drängens vrå, så kastades de på elden af (förf:s) mor, och far biföll. P. Wieselgren (1847) hos Wieselgren Wieselgren 8.
b) gilla o. ansluta sig till l. antaga. Columbus Ordesk. 4 (1678). The förste Christne Keisare som bifallit then sanna Gudztiensten, bortlade äfwen så the gamla ritningar af Myntet, som fordom betecknat .. någon Hednisk afgud. Peringskiöld Mon. upl. 259 (1710); jfr 3. Ett sett (för stafningen) moste antagas, och ther wid moste wi ju endteligen förblifwa: och thy moste alle bifalla. Swedberg Schibb. 7 (1716).
5) (†) gifva sitt gillande af l. sitt instämmande i l. sin tillfredsställelse med l. sin glädje öfver (ngt) tillkänna. (Valet af rådsherrar) blef af Ridderskapet ock Adelen bifallit med händernes sammanklappande. 2 RARP 2: 502 (1723). Någre gamle Doctorer .. kallade henne (dvs. barnet) Sanning, hvilket af hela Flocken med stort skrik bifölls. Dalin Arg. 1: 141 (1733, 1754). Applaudere .. Handklappa vid något, bifalla med glädje. Ekblad Lib. mem. 281 (1764). Ett enkelt gillande, en bifallande och välvillig uppsyn .. är det språk, som ynglingen säkrast förstår. Anvisn. o. råd t. lärare 5 (1821). Vid detta Braskens tal togo presterna mod till sig och biföllo, det han sade. Fryxell Ber. 3: 99 (1828). Hans tal biföllo de alla. Johansson Hom. Od. 16: 406 (1845).
6) [jfr motsv. anv. i d.] om samtycke till ngt. Ekblad Lib. mem. 377 (1764). Ett bifallande svar. Hahnsson (1884).
a) med afs. på en begäran, en bön, en ansökan, ett yrkande, ett förslag o. d.: samtycka till, lämna sitt samtycke l. bifall till, bevilja (se d. o. 6), godkänna; motsatt AFSLÅ, FÖRKASTA; i sht om beslutande församling l. myndighet. (Baron Ribbing) ville .. förnimma af Ridderskapet ock Adelen .., om icke Commissionen skal fara fort uti sin förrättning ... Detta blef af Ridderskapet ock Adelen bifallit. 2 RARP I. 1: 35 (1719); jfr b. Sven, Inges Svåger, var på Upsala-Ting, när Konungen derifrån blef drifven: Han .. tilböd sig at underhålla Hedniska Gudstiensten, om man ville utkora honom til Konung. Detta bifölls enhälleligen. Dalin Hist. 2: 33 (1750); jfr b. Konungen har bifallit min ansökning. Widegren (1788). Bifall endast en bön: en skänk dock värdes emotta. Stagnelius 1: 31 (1817). Denna anhållan bifölls. Blom 321 (1819). Rätten, som pröfvat skäligt bifalla N. N:s yrkande, förordnar härmedelst. Westee (1842). Han biföll .. hennes begäran. Rydberg Ath. 362 (1859, 1866; uppl. 1876: samtyckte till). Den, som bifaller förslaget om påläggande af plåttak, röstar: Ja. Den det ej vill, röstar: nej. Vinner nej, har stämman bifallit förslaget om spåntak. Aldén Medb. bok 5: 22 (1886, 1905). Utskottets förslag bifölls utan debatt. PT 1902, nr 139 A, s. 3. — särsk. (numera nästan bl. i Finl., mindre br.) med prep. till. Ingen ting (måste) beslutas, hvartill Alle icke bifalla. Thorild 3: 386 (1794); jfr b. Då Gabriel Bengtsson Oxenstjerna och Klas Fleming .. framställt saken, biföll .. ståndet till en del af dessa fordringar. Fryxell Ber. 7: 16 (1838). Inom alla stånd framlades petitioner om rätt för ständerna att deltaga i skollagstiftningen .., men regeringen biföll icke dertill. Schybergson Finl. hist. 2: 438 (1889). (Stenbäck) biföll till förslaget att utge en ny upplaga af dikterna. Aspelin Stenbäck 562 (1900). H. M:t (tsaren) förklarade, att han icke ville bifalla till Gerards afskedsansökan. SD 1906, nr 88, s. 3 (i bref fr. Finl.).
b) (numera nästan bl. om beslutande församling l. myndighet, mindre br.) med afs. på ngt som är föremål för en begäran, en bön, en ansökan, ett yrkande, ett förslag o. d.: samtycka till, gifva sitt samtycke l. bifall till, villfara, bevilja (se d. o. 5 o. 7). Stälningzwärck, och utan kyrckian, ärforderlige Bräder, bifalla SochneMännerna. Växiö domk. akt. 1737, nr 94. Ändteligen biföllo Gustaf och Christian et sammanträde vid Brömsebro. Celsius G. I 615 (1753, 1792). Jag bifaller endast ett samtal .. kom ihåg, att jag icke lofvar det ringaste mer. Carlén Bull. 2: 37 (1847, 1871). Hennes fader skall bifalla allt hvad hon önskar. Rydberg Ath. 280 (1859, 1866; uppl. 1876: samtycka till). Vid 1884 års riksdag afslog 1:sta och biföll 2:dra kammaren föreslagen afskrifning af 10 proc. af grundskatterna. Aldén Medb. bok 1: 75 (1892, 1905). Bifalles nytt tak af plåt eller spån? Därs. 5: 17 (1892, 1905). — särsk. (föga br.) med att-sats. Han har bifallit, att det får ske. Dalin (1850). Seyd biföll i en mycket flyktig blick, / Att han den fromme mannen hemta fick. C. V. A. Strandberg 3: 98 (1868).
c) (†) med personobj.: samtycka till l. bevilja ngns begäran l. bön l. ansökan, samtycka till ngns yrkande l. förslag o. d. Fick iagh vthaff nitton Stämmor sexton, som migh bijfölle. Schroderus Uss. L 1 a (1626). Ville H. K. Maij:tt fast gärna bijfalla dem (dvs. de skotska sändebuden) i sine (dvs. deras) postulater. RP 8: 119 (1640). (När ridderskapets o. adelns deputerade kommo till bondeståndet) så biföllo Bönderne Ridderskapet ock Adelen, at vij skulle gå til Prästerskapet conjunctim. 2 RARP 3: 258 (1723). Ur döden / Han kunde frias blott, om Ormesinda / Munuza biföll och till brudgum tog. Almqvist Ram. Mar. 29 (1834). (Nils Stjernsköld) måste afträda den (dvs. fästningen Dünamünde), men på de hederligaste villkor, bifallen af sin Konung. P. Wieselgren i Biogr. lex. 16: 39 (1849).
Spoiler title