[fsv. bolde, bulde, motsv. fd. bulde, nor. dial. bolde; rotbesläktadt med BÅL, kropp; jfr BÖLD.Formen bold kan bero på inflytande från BÖLD,men kan äfv. hafva uppkommit ur pl.-formen liksom också ur best. sg. af ssgr med bolde ss. efterled, där sista stafvelsen saknar biton. Formen bolda är urspr. oblik kasus till nom. bolde]
(i bygdemålsfärgadt spr.) böld i l. tätt under huden, furunkel, karbunkel. Var. rer. 17(1538). Hans hwdz siukdom, boldar och skabb. P. Erici Musæus 2: 13 b(1582). När en Warug bolda vtbolnar, warder han kallat ett moget Såår. Schroderus Comenius 315(1639). (Jag låg till sängs) plågad af en förgiftig bolde. Rhyzelius Ant. 181(1755). Wallin Bref o. dagb. 85(1847). jfr ETTER-,HALS-,KÖTT-, PEST-, RÖT-,SPIK-, SPÅN-BOLDE m. fl. — särsk. i jämförelser samt mer l. mindre bildl. (De) ropadhe och skrijadhe .., lijka såsom man hade tryckt them på Båldan. Schroderus Uss. K 4 a(1626). På det at ingen skall komma under Wädret (dvs. under fund) medh edher Flätia (dvs. lättsinne), så rope i (präster), Alarm, .. om någon råkar komma wed Bålden. Kempe Proberugn 57(1664). (†) Pijka en, sticka på Bolden. Verelius Ind. 224(1681).
Ssgr: A: BOLD-MODER. (bolde- Almqvist(1844), Svalin) [jfr sv. dial. bulamor, ä. d. buldemoder] (numera knappast br.) tapp af brandig bindeväf som utgör själfva härden för varbildningen; jfr BÖLD-,VAR-MODER.Deleen(1806; under core). Svalin Ordl.(c. 1847).
