(numera föga br.) som töfvar l. tager lång tid på sig l. låter vänta på sig, senfärdig, trög, långsam; äfv. om sak: som drager ut på tiden l. vållar tidsförlust l. inträffar l. sker sent l. långsamt, dröjande. HB 2: 188(1580). Ach, Pyrame, min Hiertans kiär, / Huru drögsam och seen i ähr! Asteropherus 46(1609). Testamentets dröjsama fullgiörande. Dalin Hist. 2: 407(1750). Han var dröjsam och försummade ofta de fördelar, han med beslutsamhet och rask handling kunnat vinna. Afzelius Sag. XI. 1: 150(1868). Med dröjsamma steg. Östergren(1918).
