SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1922  
DRÖJA dröj3a2, v. -er, -de, -t, -d. vbalsbst. -ANDE, -ELSE (†, GR 1: 252 (1524: drögilse), Lind (1749; under zögerung)), -NING (†, GR 27: 20 (1557), Chydenius 62 (1765)); DRÖJD (se under afledn.); DRÖJSEL (se d. o.); DRÖJSLA (se d. o.); DRÖJA, sbst. (se under afledn.); -ARE (se under afledn.), -ERSKA (tillf., Lind (1749; under zauderin)).
Ordformer
(inf. dröja (dröya, dröija osv.) GR 3: 20 (1526) osv. drögia (drögie) OxBr. 5: 273 (1624), KyrkohÅ 1902, Meddel. o. aktst. s. 6 (1762). dröga (-e) RA 2: 37 (1561), Linné Bref I. 1: 216 (1768). — pr. ind. sg. dröjer (dröyer osv.) GR 8: 91 (1532) osv. dröger ConsEcclAboP 312 (1659). i pass. dröges GR 3: 414 (1526). drögs ConsAcAboP 3: 91 (1665). — imper. sg. dröj (dröy) 2Saml. 13: 38 (1687) osv. drög(h) Ps. 70: 6 (Bib. 1541: fördrögh), Widegren (1788). — ipf. dröjde (dröij- osv.) HSH 1: 50 (1594: dröjdes) osv. drögde Mat. 25: 5 (NT 1526), Widegren (1788). — sup. dröjt CAEhrensvärd Brev 1: 37 (1781) osv. drögt(t) (drögdt) GR 4: 335 (1527), Widegren (1788). — p. pf. dröjd Tegnér (WB) 1: 37 (1802), CGStrandberg 25 (c. 1860). drögd Linc. (1640), Fiellström (1738). n. drögt Hes. 12: 25 (Bib. 1541: fördrögt); droijat BtHforsH 1: 163 (1628))
Etymologi
[fsv. dröghia, äfv. drögha; jfr d. drøje, dröja; möjl. urspr., med en bet. ’komma (ngt) att dragas ut', kausativum till DRAGA, v., l., med en bet. ’göra långvarig', kausativum till DRYG; jfr DRÖG, sbst.1, DRÖG, adj. o. sbst.2, samt DRÖG-]
jfr FÖR-, KVAR-, UT-DRÖJA.
1) (†) tr.: draga ut på (den tid som står till buds för ngt l. som ligger före den tidpunkt då ngt skall ske l. utföras), förhala, spilla (tid). Altt dirigerat att holla E. K. M:tt oppe och dröija dagarne. AOxenstierna 2: 481 (1622). Men vij må icke längre dröija tijden här med att disceptera thet, som är hele verlden kunnigt. RP 8: 151 (1640). KyrkohÅ 1902, Meddel. o. aktst. s. 6 (1762).
2) (numera mindre br.) intr.: hafva (så l. så lång) utsträckning i tiden, vara, räcka, draga ut på tiden. Vm k: Christ: feyde dröyer lenge. GR 8: 91 (1532). Lenge dröjande gestebodh. SynodA 2: 55 (1592).
3) (†; se dock c) tr.: vänta med (ngt), uppskjuta; (under vållande af tidsförlust) hålla (ngn l. ngt) kvar l. tillbaka; fördröja, uppehålla, försinka. GR 3: 20 (1526). Och wele them ey länger här dröya. Messenius Blanck. 70 (1614). Men sij min tanka will nu mig min sysla dröija. IABörk (1688) i LejonkDr. 129. Räcken länge I lyckliga hinder, som dröjen min afresa ifrån denna ort. JGOxenstierna Dagb. 114 (1770). (Vintern) har utan tvifvel dröjt transporterna. Gustaf III 5: 197 (1810). — särsk.
a) i p. pf. i adjektivisk anv.: återhållen, hindrad; som ännu är kvar (ngnstädes), kvardröjd. Linc. (1640; under moratus). En blomma eller två halft dröjda i sin knopp. Tegnér (WB) 1: 37 (1802). I våg på våg hon (dvs. tårekällan) svalla låter / Sin perleström, så länge dröjd. Atterbom Minn. 545 (1818). CGStrandberg 25 (c. 1860).
b) refl.: fördröja sig; äfv. opers. Med Salvii expedition haffuer ded sig drögdt. AOxenstierna 2: 447 (1622). Det blir pligt af om vi dröja oss längre. Thackeray Pend. 1: 137 (1850).
c) (fullt br.) opers. i pass. Därmed (dvs. med arméförslaget) skulle dröjas. De Geer Minn. 2: 178 (1892).
4) intr.: vänta med l. vara sen att skrida till verket (med ngt), töfva. Vij hade wel æn nw drögt her med in til sommeren igen. GR 4: 335 (1527). Prästen är at enskylla, om han i owisze, eller twifwelachtige fall, dröijer med lysningen. Kyrkol. 15: 19 (1686). Man bör i akt taga, .. at man intet för bittida utsätter dragningen (i lotteriet) och sedan dröjer långt öfver tiden. Dalin Arg. 1: 154 (1733, 1754). En grefve af Toulouse ej tveksamt dröjde, / när ovän trampar våra fäders jord. Sturzen-Becker 6: 35 (1868). (Lloyd George) dröjde och dröjde med att öppna sin jordkampanj. PT 1913, nr 151 A, s. 2.
5) (†) intr.: vara utsatt för tidsutdräkt l. töfvan (med afs. på ngt). Man .. anlade en defensionslinie af blockskepp och flytande batterier. Den dröjde icke att blifva anfallen. Adlerbeth Ant. 2: 252 (c. 1815). Det hopp, Göran Persson hyste att varda af konungen befriad, dröjde länge att uppfyllas. Svedelius i SAH 51: 364 (1875).
6) (†) intr.: vänta (på ngn). (Ryssarna) drögde allenast på theras Legaters igenkomst ifrån Keysaren. Widekindi KrigsH 591 (1671). (Fastän) effter mig drögdes, seer jag denne gång ey mehra kunna uthrättas i min när- än frånwahru. VDAkt. 1689, nr 509.
7) icke infinna sig l. komma l. blifva af l. inträffa genast l. i tid, låta vänta på sig; töfva med l. vara sen att komma; uppskjutas; ofta öfvergående i bet.: vara borta (o. låta vänta på sig).
a) (†) i pass. i intr. anv. Och hans tijdh warder snart kommandes, och hans daghar skola intet dröyas. Jes. 13: 22 (Bib. 1541). Dhet något dröyes, kommer och til nöyes. Grubb 89 (1665). Vedergällningen kan dröjas — / Men komma skall den dock till slut. Börjesson Solen 52 (1856).
b) intr. Dröj icke så länge borta; jfr 9. Du har dröjt länge. Thå brwdgummen drögde, bliffuo the alla sompnogha. Mat. 25: 5 (NT 1526). Han drögde mycket öfwer Tijden. Kiöping Resa 113 (1667). Jag började verkeligen bli orolig då underrättelsen derom dröjde så länge. Tegnér (WB) 3: 303 (1817). Skamligt / är dock att dröjt så länge, och tomhänd komma tillbaka. Johansson HomIl. 2: 298 (1846). Igenom nitton seklers fasor töjer / sig löftet hän. Messiasriket dröjer. Rydberg Dikt. 2: 41 (1891). Må dansen dröja, Perikles är icke road och synes allvarlig. Strindberg HMin. 1: 92 (1905).
8) [utveckladt ur 2 o. 7] opers.: det går åt l. förflyter (så l. så lång) tid l. drager ut på tiden (innan ngt sker l. innan det blir af med ngt).
a) (†) i pass. i intr. anv. Effter thet dröyes så lenge, så bliffuer nu intet meer aff idhra prophetier. Hes. 12: 22 (Bib. 1541). Änskönt dhed drögdes nogh länge, kom doch Gudh kommandes, när hans Stundh inne var. Swedberg Gr. 91 (1722).
b) intr. Det dröjde en stund, innan tåget kom. Nu har det dröjt nog länge med den här saken. Medh affskedet drögde ifrån then ene Wekan in til then andra. Rålamb Resa 81 (1658, 1679). Det skall dröja, innan ni får se mig i ert hus. Dalin (1850). Det dröjer många år, innan den här skogen blir vad den var. Lagerlöf Holg. 2: 36 (1907).
9) icke genast gifva sig i väg l. förflytta sig från ngt, vara l. stanna l. hålla l. dröja sig kvar; göra ett (kort) uppehåll (ngnstädes); stundom: icke försvinna l. upplösas, finnas kvar.
a) (†) i pass. i intr. anv. Att han icke wijdere dröges ther i Östergötland, vtan medt thet förste giffwer sig till K: Ma:tt oförszumeligen. GR 16: 598 (1544). Han .. drögdes i Swerige 2 åhrs tijdh, doch icke uthan orsaak. ConsAcAboP 4: 334 (1676).
b) intr. När du nu en gång är här, måste du verkligen dröja åtminstone någon vecka. (A:) Träffas herr N. N.? (B:) Var god och dröj! Jag skall strax se efter. Iagh tör ey länger dröya här / Hoos Vestam, den gudinna skiär. Asteropherus 14 (1609). Han kom in, souperade, man bad honom dröja. Schröderheim Opt. 5 (1794). Så red han hän till Brakels trupp; der dröjde / På nytt han nu. Runeberg 2: 116 (1848). Stämmorna fingo en djup och beslöjad klang som dröjde i örat. Hallström El. 12 (1906). — särsk. bildl., i förb. med prep. vid: uppehålla sig l. stanna vid (ngt). Låtom oss dröja vid dessa första ord i vår text. Wallin 1Pred. 2: 116 (c. 1830).
10) [utveckladt ur 4 o. 9] intr.: göra ngt på ett trögt (o. om tvekan vittnande) sätt; draga l. tänja (på ngt); särsk. röra sig l. fortskrida l. förgå långsamt; vanl. i p. pr. ’Å ja', svarade han dröjande. Aflägsna sig med dröjande steg. Dröja på stegen. Versen är en våg, som hög eller låg, ilande eller dröjande, fortvandrar. Palmblad i Phosph. 1811, s. 498. (Berättelsen) kan förkorta en dröjande stund. Gumælius Bonde 177 (1828). Ett sjelfljud kallas långt, när man kan dröja på eller utdraga detsamma. Thorelius SvSpr. 39 (1867). Glindrande guld i väster / i dröjande kväll. Gellerstedt Efters. 122 (1891).
Särskilda förbindelser: DRÖJA BORT. (†) till 1: förspilla (tid). Ekeblad Bref 1: 331 (1654). Gack bort Narr, och dröy intet min tijdh bort medh titt otijdiga skämpt. 2Saml. 13: 38 (1687).
DRÖJA EFTER10 32, äfv. 40. stanna efter l. blifva efter (ngn l. ngt); jfr DRÖJA, v. 9 o. 10. Nordforss (1805). Medan språket — det talade — genomgått stora förändringar, har skriften i många punkter dröjt efter. EHTegnér i UVTF 12: 31 (1875). Hon .. dröjde .. något efter det öfriga sällskapet. De Geer Minn. 1: 98 (1892).
DRÖJA KVAR10 4. = DRÖJA, v. 9; jfr KVARDRÖJA. (Görtz) hade .. blifvit siuk i Wien, och måste altså dröja der qvar, in til nu. Nordberg C12 2: 472 (1740). Ack, om du hjerta har, / Flyende sol, dröj qvar! Wennerberg 2: 32 (1848, 1882). särsk. refl. Jag .. (hade) dröjt mig qvar länge efter alla de andra. Kræmer Orient. 305 (1866).
DRÖJA OM10 4. (hvard.)
1) = DRÖJA, v. 2. Detta (dvs. att få ur tillbringaren en del hårdnadt yste) hade dröjt om. Högberg Utböl. 1: 18 (1912).
2) opers. = DRÖJA, v. 8. Du får inte misströsta, .. om det också dröjer om två månar (innan kapten Rosenberg kommer åter). Carlén Rosen 610 (1842).
DRÖJA UT. (†) till 1: draga ut på (den tid som användes till ngt); jfr UTDRÖJA. Han skulle dröja ut tiden i Asien. Mörk Th. 1: 239 (1749).
DRÖJA ÖFVER10 40. till 9: stanna öfver (ngnstädes). De voro beslutna att dröja öfver en dag i Hudiksvall. HLilljebjörn Hågk. 2: 74 (1867).
Afledn.: (1) DRÖJA, sbst., m.||ig. (†) = DRÖJARE 1; i ssgn DAG-DRÖJA.
(1, 3, 4, 7) DRÖJAKTIG, adj. (†) trög, långsam. Han .. var af naturen .. dröjacktig. Werwing Hist. 1: 163 1746).
DRÖJARE, m.||ig.
1) (†) till 1; i ssgn DAG-DRÖJARE.
2) person som töfvar l. sölar med ngt; jfr DRÖJA, v. 3 o. 4. Linc. (1640). Icke alla Dröjare äro Fabier! Fryxell Ber. 6: 242 (1833). (Schück o.) Warburg 2LittH IV. 2: 12 (1916).
3) till 7: person som töfvar med att komma. Amor vinkar / Dröjarn till sin flickas barm. Braun Dikt. 2: 50 (1850). Melin Dikt. 1: 16 (1888).
4) person som dröjer efter andra; jfr DRÖJA, v. 9 o. 10; i ssgn EFTER-DRÖJARE.
DRÖJD, f. l. r. (drögd IABörk) (†)
1) = DRÖJSMÅL 1. IABörk (1688) i LejonkDr. 144. (Jag har) tils nu vågat dröja här med, under säkraste förmodan, at min dröjd måtte Höggunstigt tilgifvas. VDAkt. 1783, nr 28.
2) = DRÖJSMÅL 5. Min dröjd, vid Kongl. Academien. VDAkt. 1760, nr 20.
DRÖJSAM, se d. o.
DRÖJSEL, se d. o.
DRÖJSLA, se d. o.
DRÖJSLE, se DRÖJSEL.
Spoiler title
Spoiler content