GLOSSERA glose4ra, i Sveal. äv. -e3ra2, förr äv. GLOSERA, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING, -NING (†, PJGothus Os. 237(1603), Carl IX Swar P 4 a(1606)).
Ordformer
(glos- 1527—1847. gloss- 1552 osv.)
Etymologi
[jfr t. glossieren, fr. gloser; av mlat. glos(s)are; till GLOSA, sbst. — Jfr GLOSSATOR]
1) (i fråga om ä. förh.) förse (en text o. d.) med förklarande glossor; kommentera; förr äv.: utlägga, uttyda; jfr GLOSA, v.1 1. OPetri PEliæ e 3 b(1527). Then Propheten Ieremia til förstå behöffuer man icke mykin glosering. FörsprJer.(Bib. 1541). En Upsalavicar (på 1300-talet) äger bland andra böcker en bibel och en glosserad Mattheus. Reuterdahl SKH II. 2: 580(1850).
2) (†) i utvidgad anv., med avs. på händelse l. förhållande o. d.: kommentera, utlägga, göra (klandrande) utläggningar av, klandra, kritisera; äv. i uttr. glossera om l. över (ngt l. ngn); jfr GLOSA, v.1 2. Hans Kon. M:ttz regimentte (blev) .. till thett wärste gloserett och interpreteret. KyrkohÅ 1909, MoA. s. 74(1539). De .. glossera öfwer hwad händt. MStenbock(1713) hos Loenbom Stenbock 4: 150. Man glosserar .. hvarjehanda om Riksdagsmän, som aldrig öppna munnen. Wallmark Resa 32(1819). När jag skrifver härnäst, hoppas jag hafva mera maktpåliggande saker att omtala och glosera. Palmær Eldbr. 215(1847).
