SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1930  
HALGE l. HÄLGE, m.; pl. -ar.
Ordformer
(halgh- 1528. helgh- c. 1638 (: halmhelgha))
Etymologi
[sv. dial. halje (jämte hälje), motsv. nor. dial. halge, bunt av (åtta) halmkärvar; jfr nor. dial. holge, halm- l. höbunt; jfr äv. sv. dial. hälla, f., bunt lin l. hampa som kan omfattas med handen, d. dial. helle, bunt av fem i ändarna sammanbundna dockor lin; möjl. besläktat med gr. κάλυξ, hylsa, skal, blomknopp, sanskr. kalikā, knopp]
(†) kärve. VI halghar biughalm. UpplFmT 6: 195 (1528). — jfr HALM-HALGE.
Spoiler title
Spoiler content