SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1933  
INNOVATION in1ωvatʃω4n, äv. -ov- l. -åv-, l. 01—, l. -aʃ-, r. l. f.; best. -en, vard. (utom i södra Sv.) äv. =; pl. -er.
Etymologi
[av fr. innovation, av lat. innovatio (gen. -ōnis), avledn. av innovare (se INNOVERA)]
1) (i sht i fackspr.) (införande av) ngt nytt, nyhet; förändring; vanl. konkretare. HdlCollMed. 14/10 1696. Alla innovationer i en Grundlag äro af eftertänkeligaste följder. AdP 1789, s. 927. Jag fruktar .. för Undervisningsverken en mängd omogna innovationer. Tegnér (WB) 7: 209 (1831). Den något vågsamma inovation, Styrelsen (för kungl. teatern) företagit (genom att delvis höja biljettpriserna). Beskow Theat. 1832, s. 15. NDA(A) 1931, nr 285, s. 5.
2) bot. förnyelse gm bildning av innovationsskott. BotN 1892, s. 62. Innovation genom öfvervintrande bladrosetter. Därs. s. 63.
Ssgr (till 2; bot.): INNOVATIONS-BLAD. blad å innovationsskott. BotN 1890, s. 195.
-KNOPP. knopp som ger upphov till innovationsskott. BotN 1890, s. 205.
-SKOTT. förnyelseskott. Sernander SkandVeget. 107 (1901). De hvarje vår från jordstammen (hos perenna växter) uppskjutande örtskotten kallas förnyelse- l. innovationsskott. 2NF 25: 1151 (1917).
Spoiler title
Spoiler content