SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1935  
KAFTAN kafta4n, förr äv. KOFTAN, förr ngn gg äv. KAPITAN, r. l. m.; best. -en, vard. (utom i södra Sv.) äv. =; pl. -er.
Ordformer
(caf(f)etan 17581868. caffta(a)n 17101712. kaftan (caftan) c. 1620 osv. cappitan KKD 3: 231 (c. 1710: gyllenduckz cappitaner, pl.). kof(f)tan 16711886. kåfftan 16681672)
Etymologi
[jfr dan. o. t. kaftan, eng. caftan, fr. cafetan, caftan; av turk. qaftān, av (arab.-)pers. khaftān. — Jfr KOFTA]
1) (i fråga om persisk-arabiska o. turkiska förh.) benämning på ett långt o. vidt överplagg av enkelt snitt (med l. utan gördel, vanl. med ärmar), tidigast användt såväl i fred som i krig (i det senare fallet över pansarskjortan); äv. i allmännare anv. om mansplagg av liknande snitt; förr äv. om kvinnoplagg. Nordforss 1: 1251 (1805). Buchariets innevånare .. binda kaftanen kring medjan med ett florsskärp. Arnell Moore 1: 108 (1829). Heidenstam End. 37 (1889). — särsk.
a) (förr) benämning på vanl. dyrbar o. färgrik hedersdräkt vilken härskaren (sultanen) överlämnade åt den som han ville utmärka. (Visiren) lät .. komma Caftaner, äre långe Kiortlar, och them osz öfwerhängia. Rålamb Resa 87 (1658, 1679). PT 1791, nr 96, s. 1.
b) (numera knappast br.) i överförd anv., benämning på sid (ofta dyrbar o. färgrik) dräkt; ofta använd ss. ämbetsdräkt: rob, talar. Bolinus Dagb. 42 (1668). (Sångarna i det kungliga kapellet i Lissabon voro klädda i) röda fotsida kaftaner. Tersmeden Mem. 1: 205 (c. 1780). Lewin MinnPort. 76 (1838).
c) (förr) i fråga om modeplagg, i överförd anv., om olika klädesplagg för man l. kvinna. Allomodisk cavalerer äre wäll värd, / .. / Guldpossemente på kiöller och kaftan. Visb. 1: 327 (c. 1620). SthmModeJ 1846, s. 8 (om kvinnoplagg).
2) [efter ry. m. m. kaftan; plaggets form o. namn har ytterst lånats från turk.] (i fråga om ryska förh.) rock med långa skört.
a) [efter ry. kaftan] (†; se dock slutet) benämning på en rock med långa skört av den typ som användes av bl. a. de ryska bönderna; äv. (förr) benämning på en vit l. blå dräkt som var sydkarelernas högtidsdräkt. Collan Kalev. 1: 272 (1864). Hultin VSkr. 88 (1865). Finland 56 (1893).
b) [efter ry., serb., tjeck., pol. m. m. kaftan] benämning på den sida, vida dräkt som de ryska, polska m. fl. ortodoxa judarna sedan 1600-talet använda. Mellin Nov. 2: 110 (1867). Böök ResTyskl. 91 (1916).
3) (i fråga om den kristna prästerliga dräkten) benämning på den från medeltiden härstammande klerikala vardagsdräkten [mlat. vestis talaris], sid o. hopknäppt (vanl. vid o. oftast försedd med ärmar), talar.
a) (i fråga om sv. förh.) eg. o. urspr.: talar (se ovan); jfr KOFT(E), KOFTA, KASACK, KJORTEL; senare äv. i oeg. anv. (numera bl. i vissa trakter) om den sv. prästrocken, en livrock, numera räckande till knäna, med uppstående krage, raka skört o. bl. en knapprad, vilken når upp till halsen. Lind 2: 431 (1749). Herr Pastorn till mötes dem (dvs. grevinnan och fröken) gick, / Med ideligt jänk på kaftanen och kragen. Lenngren (SVS) 2: 242 (1800). (Domprosten L.) var .. alla dar klädd i kaftan med en lång allongeperuk. Virdestam Östrabo 51 (cit. fr. 1838; om förh. c. 1800). Branting TextilSkrud 127 (1920). jfr: (Jag frågar) Hvad som förstås med den gamla Prästedrägten? Caftan är den äldsta, värdigaste och ärbaraste Lutherska Prästedrägten; Men månne de hittils Prästernes brukeliga Lifkläder, eller Råck och Väst, äfven skola anses såsom gammal och egentelig Prästedrägt? DA 1778, nr 119, s. 2. — jfr KYRKOHERDE-, PROST-, PRÄST-KAFTAN m. fl.
b) (mindre br.) oeg.: benämning på av det katolska prästerskapet använd fotsid långrock, sutan. Holmberg 2: 809 (1795). En .. romerskkatholsk erkebiskop med .. sin .. svarta fotsida kaftan. Beskow Res. 8 (1861). Kræmer Fromentin Dom. 97 (1913).
4) (i fråga om sv. civil dräkt, förr) ett slags löst sittande (icke livsydd) ytterrock som användes under 1600-talet o. mot slutet av århundradet ersattes av ”justaucorpsen”; jfr KOFTA. 1. Kåfftan, Lijftröya och byxer. BoupptSthm 1674, s. 13 b (1671). jfr: 1. Swart plyss Kofftan lagadt Litzeqvard och silke dertill lagdt. BoupptSthm 1674, s. 625 b (i skräddareräkning). — jfr PLYSCH-, SIDEN-, TAFTS-KAFTAN m. fl.
Ssgr: A: KAFTAN-BEKLÄDD, p. adj. (föga br.) Castrén Res. 2: 198 (1846); jfr KAFTAN 2 a.
-KLÄDD, p. adj. Lönnberg Franzos HalfAs. 99 (1881). Gettons kaftanklädda .. judar. Östergren (1929); jfr KAFTAN 2 b.
-KRAGE. (kaftan- 19001929. kaftans- 1823) särsk. till 3 a. CFDahlgren (1823) hos Thomander TankLöj. 105. Östergren (1929).
B (mindre br.): KAFTANS-KRAGE, se A.
Avledn. (till 3): KAFTANETT, förr äv. KOFTANETT, r. l. m. (kaf- 1911. kof- 18421916) (i vissa trakter) = KAFTAN 3 a. VexiöLT 1842, nr 7, s. 2. Bendz Landsv. 19 (1916).
Spoiler title