SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1938  
KVARTSIT kvartsi4t, r. l. m.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(förr äv. q-. kvars- 18721901. kvarts- (-tz-, -z-) 1845 osv.)
Etymologi
[liksom eng. o. fr. quartzite av t. quarzit, avledn. av quarz (se KVARTS)]
geol. en hård, väsentligen av kvartskorn bestående, till sandstenarna hörande bärgart där även bindemedlet mellan kornen utgöres av kvarts; kvartssandsten. Erdmann Bergart. 82 (1855). SvD(A) 1933, nr 354, s. 3. — jfr GLIMMER-KVARTSIT.
Ssgr (i sht geol.): KVARTSIT-BILDNING. särsk. konkret. SvGeolU C 6: 20 (1872).
-SANDSTEN~02, äv. ~20. kvartssandsten. Erdmann Bergart. 171 (1855).
-SKIFFER. kvartsit med skiffrig struktur. Erdmann Bergart. 82 (1855).
-SKIFFRIG. (föga br.) om bärgart: som innehåller kvartsitskiffer. Lovén ÅrsbVetA 1845—49, s. 172.
Avledn. (i sht geol.): KVARTSITISK, adj. om bärgart o. d.: som innehåller l. är uppblandad med kvartsit; som (väsentligen) utgöres av kvartsit, kvartsit-. Kvartsitisk sandsten, kvartsitsandsten. JernkA 1900, s. 352.
Spoiler title
Spoiler content