KVARTERON kvar1terω4n l. -å4n (qvarrterón Dalin), m.||ig.; best. -en, vard. (utom i södra Sv.) äv. =; pl. -er ((enst., †) -s Bremer NVerld. 3: 47(1854)).
Ordformer
(carteronne 1819. kvarteron (q-) 1845 osv.)
Etymologi
[jfr t. quarteron(e), eng. quartero(o)n, fr. quarteron; av span. cuarteron, avkomling av vit o. mulatt, dvs. person som har en fjärdedel negerblod, avledn. av cuarto, fjärdedel, av lat. quartus (se KVART, sbst.) — Jfr KVADRON]
(i sht i fackspr.) dels om avkomling av vit o. mulatt, terseron, dels om avkomling av vit o. terseron l. mestis. Bergius Vestind. 24(1819). Dalin(1855). Backman MännRas. 357(1935).
