SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1938  
KYLLER ɟyl4er, n. ((†) r. l. m. KlädkamRSthm 1609 A, s. 25 b, Topelius Planet. 1: 73 (1889)); best. kyllret (ss. r. l. m. kyllern l. kyllren); pl. = ((†) kyllrar (kyldrar) Risingh KiöpH 92 (1669), Mellin Nov. 2: 599 (1832, 1867: skinnkyllrar); kyllrer KlädkamRSthm 1614 A, s. 4 a, KKD 8: 148 (1700)); pl. best. kyllren (Sundén (1886) osv.) l. kyllerna (HH XVIII. 2: 96 (1696) osv.) ((†) kyllrarna LMil. 2: 107 (1687), BerC11Begrafn. 1697, s. A 2 b); förr äv. KYLLARE, r. l. m.; best. -en; pl. =; förr äv. KÖLLERT, r. l. m.
Ordformer
(kiäll- c. 1620. kiölder 1694. kiöll- 1609— c. 1755. koll- 1614 (: kolrer, pl.)—1650. kyll- 1640 osv. kyldrar, pl. 1688—c. 1700. köl- 1785. köll- c. 1635—1846. kölder 1745. -are 1613—1640. -er 1609 osv. köllert 1669—1755)
Etymologi
[fsv. koller; jfr d. køllert (ä. d. køller, kyllert, kyllet), av nt. o. ä. t. köller, av mht. kuller (t. koller); av fr. collier, halsband (se KOLJÉ); jfr KOLLER, sbst.3, KOLLETT, sbst.1]
(förr, mil.) rock (vanl. av älghud), vanl. försedd med krage till skydd för halsen, urspr. buren i st. f. pansarskjorta under rustningen, senare enbart, utan rustning, senast (intill 1815) ingående i uniformen för Livregementsbrigadens kyrassiärkår; förr ngn gg äv. om pansarskjorta. Enn kiöller af desme läd[er]. KlädkamRSthm 1609 A, s. 25 b. En kiällare aff kopar. Visb. 1: 258 (c. 1620). En .. dugelig .. karl .. måste wara munterad .. Med .. En kyller, om möjeligit är. LMil. 1: 34 (1680). Hans sinne var helt annorlunda .. i kyllern än i purpurråcken. Dalin Arg. 1: 41 (1733, 1754). Den åtsittande kyllern gaf åt .. (G. II A:s) former ett än mera fylligt utseende. Topelius Fältsk. 1: 33 (1853). Braunerhjelm LifregHäst 4: 265 (1915; om förh. 1804). Svensson SkånFolkdr. 110 (1935). — jfr LÄDER-, SKINN-, SÄMSKSKINNS-, ÄLGHUDS-KYLLER m. fl.
Ssgr (utom i -FÄRG(AD) o. -GUL bl. om ä. förh.): KYLLER-ARM, sbst. (†) = -ÄRM. LMil. 2: 107 (1687). —
-DRÄKT. 2SAH 15: 461 (1834). —
-FÄRG, förr äv. -FÄRGA, r. l. f. (i fackspr.) gul färg, bl. a. använd till färgning av kyller o. andra skinnvaror; gulockra, ljusockra; äv. om färgtonen. BoupptSthm 7/7 1676. Kyllerfärg bruka både målare och skinberedare. Linné Stenr. 80 (c. 1747). Weste FörslSAOB (1823; om färgtonen). 2NF 10: 620 (1908). —
-FÄRGAD, p. adj. jfr -FÄRG. VetAH 1785, s. 41. Dalin (1852). —
-GUL. jfr -FÄRG. Kroppen (hos en viss fisk är) högt kyllergul, litet stötande i brunt. Lilljeborg Fisk. 1: 671 (1884). —
-HAKE. för hopfästning av kyller. BoupptSthm 12/11 1689. —
-HÄKTA, r. l. f. (förr) jfr -HAKE. BoupptSthm 12/11 1689. —
-KLÄDD, p. adj. En kyllerklädd ryttare. Bäckström Folkb. 2: Öfvers. 125 (1848). —
-MAKARE. Lind (1749; under koller-macher). —
-ROCK. kyller. Jägare i gula kyllerrockar. Björlin Elsa 44 (1879). —
-SKINN. Berzelius Kemi 6: 347 (1830). —
-SKÄRARE. jfr -MAKARE. BoupptSthm 7/2 1674. KKD 10: 66 (1707). —
-SNIDARE. = -SKÄRARE. Lindsteen GriftkvädeRyting (1722; i titel). —
-ÄRM. Ett par kiöllerärmar af Tubin, och lärfftzLijf. BoupptSthm 4/3 1659. 2SvKulturb. 1—2: 166 (1934).
Avledn.: KYLLRA, v., -ing. (kiöl- 1745. kyl- 1741—1762. kyll- 1873—1884. köll- 1808) (i fackspr.) (rengöra o.) färga (skinnvaror, särsk. kyller) med kyllerfärg. Serenius (1741). Rothof 682 (1762). Spak HbFältartill. 33 (1873).
Spoiler title
Spoiler content