SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1898  
ABANDON ab1aŋdoŋ4, r.
Etymologi
[af fr. abandon]
1) (jfr ABANDONNERA 1 a) afträdande af eganderätt till fartyg, fartygslott l. gods mot utbekommande af försäkringsbelopp l. mot befrielse från vissa utgifter. Dalin (1871). NF (1875). Sjölagskommittéens betänk. 1887, Motiv s. 27, 116, 182.
2) fullständigt hängifvande åt l. uppgående i ngn viss (i sht glad) stämning (l. uppgift); ledighet; ngt själfsvåldig, men på det hela behaglig hurtighet l. otvungenhet. De hjertligaste ordalag — nästan barnsliga .. hvilka dock .. endast tillkännagifva en ”abandon”, hvaruti den .. lyckliga modren tillåter sig falla. Almqvist Am. Hilln. 1: 217 (1840). Jag, som var så ytterligt blyg, då jag skulle spela mig själf, kunde uppträda med .. ledighet och abandon, så snart jag fick spela en annan. De Geer Minnen 1: 38 (1892).
Spoiler title