ABAKUS a4bakus, r. (l. m.); i best. anv. utan slutart. l. best. abaken aba4ken; pl. abaker aba4ker.
Etymologi
[af lat. abacus, gr. ἄβαξ]
byggn. omedelbart under arkitraven liggande öfre del af en kolonns kapitäl. Båda kapitelerne prydas med vanliga rosetter å abakerna. Brunius Metr. 55(1836, 1854).
