SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1898  
ALUMN alum4n, m.||ig.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[jfr t. alumn, af lat. alumnus, fosterbarn, af alere, nära]
1) (knappast br. utom med afs. på utländska förh.) helpensionär. Konv.-lex. (1856). Lärjungarna (vid ett franskt collége) äro antingen extranéer (hvilka endast begagna undervisningen) eller alumner (hvilka derjämte åtnjuta bostad och kost). NF 3: 468 (1879).
2) (en läroanstalts) lärjunge. SFS 1835, nr 77, s. 1. En .. alumn af Alexanders-universitetet. Castrén 1: 4 (c. 1850). Skolans dåvarande alumner. De Geer Minnen 1: 20 (1892).
Spoiler title