SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1898  
ANGIFVA an3~ji2va (a`ngifva Weste), v. -gifver, -gaf, -gåfvo, -gifvit, -gifven; l. (i sht hvard.) ANGE an3~je2 (a`nge Weste), pr. -ger (Thomander Skr. 3: 359 (c. 1826), Franzén Pred. 3: 227 (1843) osv.), sup. -gett; se för öfr. GIFVA. vbalsbst. -AN (†, C. H. Horn i HSH 15: 75 (1591), Heinrich (1814). på båda ställena till 1 b), -ANDE (se d. o.), -ELSE (se d. o.), -ERI (se d. o.), -GIFNING (se d. o.); -ARE (se d. o.), -ARINNA (se d. o.), -ERSKA (se d. o.); jfr ANGIFT.
Ordformer
(ahn- HSH 27: 58 (1563), Grubb 187 (1665))
Etymologi
[efter t. angeben l. nt. angeven; jfr d. angive, holl. aangeven]
— jfr GIFVA AN.
1) meddela (formlig l. uttrycklig l. noggrann) uppgift om, upplysa om, redogöra för, meddela, uppgifva, tillkännagifva. Jag kan ej angifva någon bestämd siffra. Angifva sitt namn. Sahlstedt (1773). Jag (har) angifvit de perioder af historien, hvilka äro tjenliga till dess första studium. Geijer I. 8: 32 (1822). Grubbe i SAH 14: 93 (1830). Orsaken till det gamla Mösspartiets fall är redan angifven. Franzén Minnest. 3: 436 (1840). I .. (denna) afhandling .. har Akademiens ställning till Ordboken blifvit med all klarhet och fullständighet angifven. SAOB I (1870). Sjelfve angifva de (dvs. tyskarna) sina förluster till blott 3500 .. man. Rappe Nordarm. 209 (1874). C. G. Estlander i Finland 270 (1893). — (föga br.) yppa, omtala. Til Herrar oc Förstar måste man reesa långan wägh, angifwa för them sin nödh: Men Gudh han är allestädes. Muræus 2: 267 (1648). — särsk.
a) med afs. på för ordningens l. kontrollens skull o. d. skeende anmälningar i sht inför vederbörlig myndighet.
α) om anmälan hos tull- (o. hamn)myndigheter; jfr ANGIFNING 1 b α. Schroderus Uss. B 4 b (1626). Tull-betienterne (böra) ey tillåta något .. kött passera igenom Tullen, förr än det blifvit angifvit och besichtigadt. Arnell Stadslag 490 (1730). Koppar och järn skulle .. angifvas i Enköping och där förtullas. Hallenberg Hist. 2: 776 (1790). När gods .. angifves till förtullning. Tullstadga 1877, § 86. Björkman (1889).
β) (mindre br.) i allmännare anv. Oxenst. brefv. 1: 136 (1620). Improfessus .. Som intet haffuer angiffuit sigh, låtit sigh antekna. Lex. Linc. (1640). Alle som wilia låta sig skrifta, skola något förut, hoos Predikanten sig angifwa. Kyrkol. 8: 2 (1686). (Utrikes upprättade äktenskapsförord) skola .. inom natt och åhr hos Domaren angifvas och inteknas. GB 8: 2 (Lag 1734). De som hafva något at sända Siö-ledes til Lands-Crona .. behaga sig angifva hos Skiepps-Clareraren Frisch. PT 1758, nr 29, s. 4. Boëthius Nat. 100 (1799). — (†) med prep. till. Angifver sig någon til arfvinge: bör han visa sin skyldskap. Nehrman Inl. t. jur. civ. 396 (1729); jfr c. — särsk.
α') refl.: gifva sig till känna. Humbla 64 (1740). Författaren (till äreminnet öfver Torstensson) efterlystes i tidningarna, men angaf sig icke. Böttiger i SAH 52: 105 (1876).
β') (†) refl., mer l. mindre närmande sig bet.: presentera sig, framträda, uppträda. En wisz Person (har) angifwit sig med en Invention til at utan Bryggia Skep eller Flotta settia en .. Armee öfwer .. Grafwarna. OSPT 1687, nr 24, s. 7. En ny Prophet (har) sig thär angifwit. Block Progn. 39 (1708).
b) i fientligt syfte l. för att befordra till straff anmäla l. röja (ngn för hans fiender l. för vederbörlig myndighet).
α) (†) för (ngns) fiender röja (ngn). När han kom till Worms, .. bleff han .. genom någre Tydsker, som Konungh Gustaff .. tiendt hade, förrådh och skamligen angiffuen. Tegel G. I:s hist. 2: 266 (1622). 7. Compagnie Rysser .. hwilke igenom een (finsk) Bonde blefwo angifne. N. Av. 2 Okt. 1656. nr 2, Extr.
β) med afs. på brott l. brottsling l. i allm. straffbar handling l. person, stundom (utom ss. refl.) med bibet. af försåtligt l. i allm. mindre hederligt tillvägagående; särsk. jur.: för allmän åklagare anmäla till åtal (jfr a), i ä. tid äfv.: åtala. Han angaf sig själf l. angaf själf sitt brott. Hans ovänner passade genast på att angifva honom. Der som nogen hafver denn andre osanferdeligen och orättvisligen angifvidt. RA 3: 177 (1593). Fängsla, basta och binda them som för någon saak äro angifne, för än åklagaren är tillstädes. Rudbeckius Kon. reg. 177 (1615). Huar thenna processen intet hielpa kan, så skal then brotzlige angifwas och anklagas .. för en werldzligh rett. Laurelius i KOF II. 1: 168 (1659). (Den, som falskeligen angifvit l. anklagat ngn) stånde samma straff, som then angifne bordt undergå, om han brotslig varit. MB 60: 1 (Lag 1734). Lifssaker, och andra grofva missgierningar, skola utan upskof för Rätta angifvas. SB 1: 1 (Därs.). (Vissa bedrägeri)Brott må ej .. af allmän åklagare åtalas der ej målsegaren brottet till åtal angifvit. SFS 1858, nr 85, s. 14. Därs. 1893, nr 37, s. 4. — särsk.
α') (†) närmande sig bet.: illa omtala, förtala. RA 1: 562 (1547). Min fattige man, jag och våra barn äro så hårdt angifne hos H. K. M:t, att vi äro i så stor onåd och misstanke hos Hans Kongl. M:t. M. Sture i HSH 4: 139 (1567). Hoos en part Herrar är swårt at enskylla sigh, när man en gång blijr illa ahngifwin. Grubb 187 (1665).
β') med numera obr. konstr. Åklagare, som saken munteligen och skrifteligen angifua på sina wederparter. Laurelius i KOF II. 1: 374 (1659). Dher .. någhon igenom omildh berättelsse för Eders Konungzl. Maij:t migh någott angofwe. E. v. der Linde i HSH 31: 464 (1662). Til lifvet eller äran angifne (saker). Nehrman Pr. civ. 69 (1751).
c) påstå; utgifva (för), uppgifva (såsom).
α) (mindre br.) med konj. som l. såsom. Atterbom Minnen 171 (1818). Jag ansåg mig .. nödsakad .. att ange mig såsom utlänning. Cederborgh Ungd. tidsf. 3: 157 (1834). — oeg. Frågor .., hvilka, vare sig med rätt eller orätt. angifva sig såsom samvetsfrågor. Oscar ii Skr. 6: 163 (1888, 1895). E. Hildebrand Statsförf. 51 (1896).
β) (föga br.) med prep. för. (Om) någon ankomme; som för Medico sigh angåfvo (dvs. -gåfve). Hjelt 1: 10 (i handl. af 1663). Om Köpman endast velat angifva dem (dvs. käringarna) för Markattor, så hade han .. kunnat visa dem för betalning. Livin 50 (1781).
γ) med att-sats l. obj. o. inf. Dedh angifs, at man kan raffinera (salpeter) af jorden på gatun. RP 8: 360 (1640). (Han) angifver sig sjelf at vilja .. arbeta (därpå). Celsius G. I:s hist. 90 (1746, 1792).
δ) (föga br.) i p. pf. ss. adj.: som gifver l. gifvit sig ut för l. gör anspråk på att vara. (Canova) är .. inom målningen .. mera att betrakta såsom dilettant, än såsom angifven artist. Beskow Vandr. 2: 273 (1820, 1834).
d) med saksubj.: utvisa, visa, tillkännagifva. Analysen anger .. 1 at(om) oförändradt helen. Berzelius i Årsber. t. VetA 1840, s. 365. Bäst är om titeln kan i några få ord angifva .. (bokens) hela innehåll. De Geer S. II. T. 16 (1843). Thermometern .. angaf .. 10° köld. Fock Fys. 168 (1853, 1859). Ett stort väggur .. (som) i tunga enformiga knäppningar angaf sekunderna. Topelius Fält. 5: 52 (1867). Husen med små fönster och flata tak angifva .. för ögat klimatets .. mildhet. Ljunggren Resa 120 (1871). Vårdslöst der mot pelarn lutad .. / Står en yngling, hvilkens hållning / Föga anger undersåten. Snoilsky 2: 23 (1881). Intet angifver (i detta slags notskrift) för ögat skilnaden mellan hela och halfva tonsteg. Wegelius Musikl. 1: 5 (1888). Om de (gjutna profstängerna) angifva olika hårdhet, (skall) den som visar det mjukare brottet anses vara den rätta. SFS 1889, Bih. nr 63, s. 8. Den lott, som angaf öster. 1 Krön. 26: 14 (öfv. 1896). — särsk.
α) [jfr t. anzeigen] (föga br.) utvisa lämpligheten af, indicera (ett visst läkemedel l. en viss behandling). Då afsättning i inre körtlar kan vara att misstänka, är i ”kastningens” början jodkalium angifvet. Lundberg Husdj. 545 (1868).
β) utvisa tillvaron af. Termometern anger feber. Redan en drift, så sinlig hon än må vara, angifver en själ. Claëson 1: 47 (1857).
e) närmande sig bet.: markera, bestämma. — särsk.
α) i uttr. angifva tonen o. d., bestämma tonarten l. melodien l. föredragssättet (i ett stycke); jfr 2. Lindfors (1815). Taga t(on)en (dvs. tonarten), angifva den. .. Ge t(on)en, angifva melodien. Dalin 2: 553 (1853). jfr: Angifvande stämma (i en komposition) är den, som angifver melodien. Envallsson Mus. lex. 306 (1802). — bildl. Angifva tonen i ett sällskap, i modets värld o. d. Lindfors (1815). Gifva t(on) i sällskap, genom sitt exempel angifva umgängstonen i s(ällskapet). Dalin 2: 553 (1853). Cavallin (1875).
β) i uttr. angifva takten, tempot o. d. Björkman (1889).
γ) med teckning l. konstruktion utmärka. Hålets läge bestämmes genom uppdragning af diagonaler, hvarefter detsamma angifves med passare och utföres med centrumsborr. Johansson Träslöjd 32 (1884). Tjockleken (på det stycke, som skall utsågas,) angifves med strykmått. Slöjd-bl. 1885, nr 1. s. 2.
f) (i skrift l. tryck l. teckning o. d.) utsätta. Platsen är icke angifven på kartan. Bref, paket med angifvet värde. Tryckåret är angifvet på titelbladets baksida. Då .. å varan finnes .. angifvet, att varan är af utländsk tillverkning. SFS 1888, nr 62, § 1. Att äfven detta ämne (dvs. gymnastiken) får sin bestämda, på skolans läsordning angifna tid anse vi .. nödvändigt. Folksk. vän 1889, s. 100.
g) (†) föreskrifva; anträffadt bl. ss. vbalsbst. ANGIFVERSKA (se d. o. 2).
h) (†) offentligen tillkännagifva, annonsera. Lex. Linc. (1640). Ehoo som nogot hafwer at låta angifwa och kungöra, kan infinna sig dermed hos Booktryckaren .. Wankijf, .. då det i avisen .. skall blifva med inryckt. OSPT 5 April 1686, nr 14, s. 8.
i) [jfr t. wer hat das angegeben, äfvensom angeberisch, uppfinningsrik] (†) föreslå; äfv.: bringa å bane, framställa (förslag). Schroderus Uss. A 4 a (1626). Att iagh inthe haffver något förslagh hooss E. H. Excellens angiffvit til Academiens välferd dett icke E. H. Excellens haffver särdeles behagat. Rudbeck Bref 1: 11 (1662). Samuelowitz .. beskylles för .. (att hafva) angifwit at Gräset skulle affbrennas, så at Armeen icke kunde komma fram. OSPT 8 Okt. 1687, nr 40, s. 4. Många förslager äro både angifne och försökte til Tysk smidets förbättrande. Rinman Jernförädl. 44 (1772). — jfr ANGIFVANDE 1 d, ANGIFVARE 2.
k) [jfr ä. t. einen brief angeben] diktera. Dictata .. angiffne meningar. Wollimhaus Ench. (1652). Dict. Hamb. (1700). jfr ANGIFNING 1 f.
2) [jfr t. die saiten geben falsch an] mus. i förb. angifva en ton o. d. (jfr 1 e α), gifva (en ton). bringa (en ton) att ljuda. Almqvist (1842).
a) med saksubj. (Stämgaffeln) angifver vid anslag vanligen tonen a1. A. Lindgren i NF 15: 835 (1891). jfr: Stämmgaffel. En liten .. maschin af .. stål, i form af en .. gaffel, hvars klang angifver en viss ton. Envallsson Mus. lex. 307 (1802). — utan obj. Alla långsamt angifvande Stämmor (i en orgel). Knecht Handb. f. orgsp. 112 (1825). — bildl. Den enkla Gudstjensten .. angaf i mitt inre en ton, som var ett echo af min kyrko-andakt som barn. Törneros Bref 1: 241 (1827).
b) med personsubj. Tonansatsen (hos denne sångare) är otvungen, de högre tonerna angifvas med stor lätthet. SD (L) 1873, nr 38, s. 2. — närmande sig 1 e α, med afs. på den första tonen, som af anföraren föresjunges till ledning för kören. Jag hörde ej, hvilken ton han angaf.
Spoiler title