SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1898  
ANMODA an3~mω2da (a`nmoda Weste), v. -ade ((†) ipf. -modde J. Matthiæ 1: 375 (1658); p. pf. -modde (pl.) RP 8: 214 (1640), -mod Fredsfördr. v. Brömsebro 1645, mom. 14; sup. -mott Rääf Ydre 3: 165 (cit. fr. 1620); jfr med afs. på denna böjning FÖRMODA). vbalsbst. -AN (se d. o.), -ANDE (se d. o.), -ING (†, J. Banér i Oxenst. brefv. 6: 136 (1634)), -NING (se d. o.); -ARE (Lex. Linc. (1640, under solicitator), Fiellström (1738)).
Ordformer
(ahn- HSH 36: 131 (1575))
Etymologi
[liksom d. anmode af mnt. anmoden, t. anmuten, af an (se AN, adv. II 4 b, d) o. moden, muten, begära, verbalafledning till sbst. mod, mut (se MOD, sbst.1); jfr ä. t. an einen etwas l. einer sache muten, rikta till ngn en begäran med afs. på ngt, begära ngt af ngn; jfr äfv. FÖRMODA, TILLMODA samt det i högtysk form lånade (IN)MUTA, äfvensom ANMODIG]
1) i fråga om handlingen att vända sig till ngn med en begäran o. d. l. att förutsätta l. ifrågasätta, att ngn skulle vara villig till l. kunna förmås till ngt.
a) [jfr ä. d. anmode nogen om noget, kräfva ngn med afs. på ngt, t. einem l. einen etwas anmuten, begära l. fordra ngt af ngn] (†) begära, fordra, framställa anspråk, pretendera.
α) med personobj. o. det som begäres angifvet medelst
α') direkt obj. (jfr b α); jfr TILLMODA. (Danskarna ville icke) begära eller oss anmodhe någott, som skulle ländha H. M:tt i Sverige till någon spott. A. Oxenstierna Skr. 1: 55 (1612); jfr 4. jfr: H. k. M:t .. förmerkte sigh ther uthinnan (dvs. med afs. på religionsförsäkran) blifva mera anmodat än h. k. M. förfädher. RA 3: 218 (1593).
β') infinitiv: uppfordra ngn till att göra ngt. I fall att the (dvs. skeppen) skulle blifva anmodde i Sundet att stryke flaggerne. RP 8: 299 (1640). Hans Käys. Mtt. hade Staden Breszlaw på nytt anmodat .. 3000 Soldater intaga, eller hwar Månadt 18000 Rijkzdaler at erläggia. N. Av. 29 Maj 1656, nr 1.
γ') prep. till l. med o. vbalsbst.: uppfordra ngn till utförande af ngt. Ther the (dvs. skeppen) .. hårt blifva anmodade med flaggestrykande eller annat. RP 8: 245 (1640); jfr e. Tå skal .. ingen til Topsegels fällande .. anmod warda. Fredsfördr. v. Brömsebro 1645, mom. 14 [jfr UPPFORDRA till].
β) med sakobj., utan personobj. De .. skulle .. icke anned ähn ded tilbörligtt och skäligtt vore anmodhe. A. Oxenstierna Skr. 1: 56 (1612). RP 8: 99 (1640). — med personen af hvilken ngn begär ngt angifven medelst
α') prep. af o. sbst.: fordra ngt af ngn. Altså kunde aff oss med skiäl icke fordras och anmodas, dett vij bemälte stifft .. någon neutralitet .. förunna. RP 8: 64 (1640). At något af täm anmodas, som löper emoth tänne ordning och Stadga. J. Prytz i HSH 31: 84 (1661). Jag anmodar intet något orimeligit af tig, Anachar, att tu förtälier mig huru .. Rudbeck Atl. 4: 137 (1702); jfr d.
β') [jfr ANHÅLLA hos] prep. hos o. sbst.: yrka på ngt l. göra framställning om ngt hos ngn (jfr b). Effter att the thet (näml. att på visst sätt tituleras) inthet hafve anmodat hooss vår salige Konung. RP 8: 230 (1640).
γ) intr., med prep. om l. : framställa yrkande l. göra kraf på, pocka på. Effter jagh .. icke .. om någott anmodatt, uthan alltidh migh låtitt nöija med min löön. P. Brahe d. y. i Oxenst. brefv. 3: 498 (1637); jfr d β. Giötheborgz Stadh, som therpå (dvs. på rättighet till kalvinistisk gudstjänstöfning) högt anmodade. KOF II. 1: 53 (1650).
b) (†) föreslå l. förelägga (ngn ngt) till antagande; göra framställning l. hemställa hos (ngn om ngt).
α) med dubbelt obj. Wij wele .. ingen af Ständerna .. någon annan Religion, anten medh låckande eller trugande anmoda eller påbiudha. Stiernman Riksd. 1: 653 (1611). Att man een ringe gierdh allmogen skulle anmodha. Oxenst. brefv. 1: 97 (1616). Att och där Ryssen presenteras en sådan tractat, han då drager Sweriges Chrono därin; Och där Swerige anmodes en tractat att då Ryssen drages därin. A. Oxenstierna i HSH 27: 173 (1633). jfr: Hvarföre anmodas oss icke at accedera till den emellan Ryssland och Dannemarck slutne defensive alliancen ..? Höpken 2: 102 (1747).
β) med personobj. samt adverbial inledt af prep. om. Anmoda Allmogen om boskapzskattens continuation. RP 4: 145 (1634).
c) [jfr ä. d. anmode hannem til drukkenskab] (†) i fråga om uppmaningar till ngt ondt, till otukt o. d.: söka locka l. förleda.
α) [jfr ä. d. andre sige greffuen at have anmodet hans hustru skam, t. sie mutete ihm unkeuschheit an] med dubbelt obj. En qwinna skal (icke) vnderdånigh wara, ock i thet onda, som henne kan anmodat warda. Botvidi Brudpr. 6 (1619).
β) med personobj. samt adverbial inledt af prep. om o. angifvande det hvartill man vill locka l. uppmana ngn. Jagh hadhe meendt, att (polackerna) .. icke schulle haffva orsach .. anmodhe migh om sådhane saker. J. De la Gardie i Oxenst. brefv. 5: 33 (1613; med afs. på försök att locka honom öfver på k. Sigismunds sida). Joseph Anmodde han (dvs. Satan) om Hoordoms Last. J. Matthiæ 1: 375 (1658). När Stenobæa .. anmodade honom om Otuckt. Spegel Guds verk Ggg 2 a (1685). Humbla 437 (1740).
d) vända sig till ngn med en anhållan, bedja.
α) med afs. på anhållan, att ngn måtte utföra l. åtaga sig ngt.
α') i sht med afs. på ett mer l. mindre officiellt uppdrag: bedja (ngn) åtaga sig l. hafva besvär med (att utföra ngt), uppdraga åt (ngn att göra ngt), framställa en anhållan till (ngn om att göra ngt l. om en tjänst, biträde o. d.), ombedja. Anmoda någon (om) att stå fadder, att vara marskalk på ett bröllop. Anmodas att med sin närvaro hedra N. N.'s begrafningsakt, i bjudningsbref. Anmoda någon att hålla tal, att föreslå en skål, att förrätta en bouppteckning. Kollegium anmodade Kungl. Maj:ts Befallningshafvande att inkomma med yttrande i målet. Rudbeckius Kon. reg. 494 (1620). Hittebarn, om hwilkas Doop ingen wisz rättelse finnes, skola döpas af then Präst, som först ther om anmodat blifwer. Kyrkol. 3: 7 (1686). Han .. bad mig ursäkta, om han anmodade mig om en ringa tjenst. Tessin Bref 1: 16 (1751). Skulle någor enskildt .. framte til belöning en Skådepenning, samt anmoda Academien at then utdela. 1 SAH 1: 37 (1786, 1801). Köpmän, som gjort försträckningar, anmodades om nytt biträde. Hallenberg Hist. 2: 529 (1790). Det vore mig .. en stor ära, om jag af bibelsällskapet anmodades att tala för det samma. Tegnér 5: 127 (1817). Axel Oxenstjerna anmodades om att uppsätta större delen af de förordningar, som skulle utfärdas. Fryxell Ber. 9: 25 (1841). Får jag anmoda dig om uträttandet af denna sak? Dalin (1850). (Almqvist) berättade, att kungen anmodat honom att blifva justitiestatsminister. De Geer Minnen 2: 122 (1892). — närmande sig β. Anmoda ngn om ett lån, .. om borgen. Björkman (1889). — (föga br.) med underordnad sats. Att R. Rådh ville anmoda .. Her Jahan Pontesson, att han assisterar Borgemester och Rådh uthi alla executionssaker. RP 2: 150 (1632). Den Högtährade Herren med des .. maka låter .. Herr Frans Kvglers .. Enckia .. tienstflijtwänligen anmoda och ombedia, dem behagade .. bijwijsta .. hennes Sal. K. Mans .. Begraffningz Act. Ant. saml. 140 (1684). (†) med personen hos hvilken man framställer en anhållan angifven medelst prep. af o. sbst. Aff ider iagh medh ödmiukt anmodar / I vptage thetta speel til godha. Laurbechius Sim. A 2 a (1652).
β') med bibegrepp af uppmaning; i sht om konventionella uppmaningar. Anmoda någon att deltaga i en festlig tillställning. Var du med på utfärden i våras? Nej, jag blef aldrig anmodad. Sendebuden (blefvo) .. anmodade, at låta see hwad för Ähringar (dvs. föräringar) the hade medh at fahra. Girs G. I 231 (c. 1630). Han anmodade oss att stiga in. C. F. Dahlgren S. arb. 4: 67 (1830). Magistern anmodades att äfven stoppa sin pipa. Därs. 5: 16 (1832). Några utvalda anmodades att taga plats vid grefvinnans eget stora bord. De Geer Minnen 1: 65 (1892).
β) (numera knappast br.) med afs. på begäran om tillstånd till l. erhållande af ngt: bedja (ngn om ngt); anhålla hos (ngn om ngt). Schroderus J. M. kr. 493 (1620). Vthi thetta slaget wardt the Samniters Macht så förswagat, at the anmodhadhe the Romare om fredh. Dens. Liv. 196 (1626). Hertigh Fridrich .. lät genom .. Åke Bragde anmoda Konungh Gustaff, om något Folck sigh til vndsättning. Girs G. I 46 (c. 1630). Och såge han gärna .. att Hertigh Bernt siälff honom anmodade om sin dotter. P. Brahe d. y. i Oxenst. brefv. 3: 472 (1633). I dem (dvs. svinen) ville dieflarne gärna taga sina boställen ..; hvar om de alle på det högsta anmodade Jesum. Bælter Jesu hist. 4: 335 (1757). jfr: Sanney Konungz Dotter i Irland .. blef anmodat om ächtenskap af en Hedning. Reenhjelm Olof Tr. Qq 3 a (1691). — särsk.
α') (†) med underordnad sats. (Lasse Johansson) anmodade .. honom måtte fritt stånda med wacht at opkomma i denne Kongl. Rätten. Schück Ant. 41 (cit. fr. 1670).
β') (†) med personen hos hvilken ngn anhåller om ngt angifven medelst prep. hos o. sbst.: anhålla (hos ngn om ngt). (En ryttmästare har) hooss mig ödmiukelig anmodatt om een recommendationskrifft. G. Oxenstierna i Oxenst. brefv. 3: 261 (1632).
Anm. till d. Ordet är i denna bet., som nu är dess enda gängse, främmande för högre stilarter, i sht poesi o. den religiösa stilen, äfvensom för lägre talspråk. Med en i ngn mån officiell l. konventionell prägel är det däremot ej sällsynt i vanlig prosastil o. i vårdadt l. ledigt talspråk.
e) (†) vända sig till l. ansätta l. besvära l. omaka (ngn med en begäran o. d.). J hafue wäll måth haft fördragh (dvs. kunnat bespara eder l. låta bli) ath ahnmode oss med sådane olijdelige tilbudh (dvs. fordringar). HSH 36: 131 (1575). Solicito .. Nödga, twinga, anmoda, träget bidia. Lex. Linc. (1640). Anmodad .. importuned. Serenius (1741). Anmoda .. göra omak, besvär. Schultze Ordb. 3124 (c. 1755).
2) [jfr ä. d. anmode sig noget, ä. t. sich einer sache anmuten] (†) refl.: göra anspråk på, (vilja) tillerkänna sig. Konungen i Polen och Konungen i Danmarck, som sig alle wille Lijffland anmoda. Tegel G. I 2: 356 (1622).
3) [jfr ä. d. anmode, instämma för rätta, äfvensom mht. gerihtes muoten über einen, begära rättsligt förfarande mot ngn] (†) tilltala, åtala, stämma, (för rätten) anklaga. Sedan frågade L. S. (som var svarande) Fru Karinn (som var kärande) till, om hon någon tijdh på häredztinget, eller andorstädes, hade anmott hans s. fader om sama saak. Rääf Ydre 3: 165 (cit. fr. 1620). Philippus mölnare anmodar Christoffer Profoss för thet han hafwer utsprijt ett slemt tall påå honom. Wästerås stads dombok 1634, fol. 9.
4) [jfr ä. d. hues fortræd oc hoffmod i os oc kronen anmodet oc beuist haffuer; jfr med afs. på bet.-utvecklingen 1 c samt till 1 a α hörande fall där den framställda fordran innebär l. af motparten uppfattas ss. en fientlighet l. skymf osv.] (†) tillärna, (söka) tillskynda l. tillfoga (ngn en skymf, en fientlighet o. d.). Försäkr. 20 Dec. 1610, s. B 2 b. Så framt the Danske honom noghot fiendligit anmodade. Schroderus J. M. kr. 214 (1620). K. M:tt .., som förkleenringh i sin kongelige högheet anmodes. A. Oxenstierna Skr. 2: 677 (1624). At the .. icke wille .. them någet fientligit anmodha. Schroderus Liv. 176 (1626; t. zumuthen). Upå dätt fall os någån ofence anmodas aff Juten. J. Banér i Oxenst. brefv. 6: 319 (1636).
Spoiler title