SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1900  
ANSÄTTNING an3~sät2niŋ, r. l. f.; best. -en; pl. -ar. vbalsbst. till ANSÄTTA. — särsk.
I. till ANSÄTTA I.
1) till ANSÄTTA I 1. Lyttkens o. Wulff Ljudl. 116 (1885). — konkretare. (Hästsko-)sömmets svickning (kan vara) felaktig och dess ansättning oriktig. Hofling Häst. 23 (1870). Inlära en rätt ansättning af kolfven mot axeln. Skjutinstr. f. inf. 1893, s. 15. — särsk.
a) till ANSÄTTA I 1 a. Grundell Artill. 137 (1705). Sättare begagnas till laddningens införande och ansättning. Ehrenstam Sjöartill. 112 (1839). Ex.-regl. f. fältart. 1893, 1: 105. — konkretare. Några mindre märken på laddstocken böra utvisa en riktig ansättning (af skottet). Källström Jagt 100 (1850, 1861). — konkret: laddning som införes i kanon. Dalin (1850).
b) till ANSÄTTA 1 I b. Ansättningen af vefstakens lager vid tvärhufvudet sker genom att med kil framdrifva pistonstången mot lagret. I. G. Hallström i LAHT 1881, s. 245. Tekn. tidskr. 1899, A. M. s. 6. — konkret. Två valsar .., hvilka medelst en å dem anbragt ansättning kunna spännas starkare eller svagare tillsammans. C. A. Nyholm i AHB 43: 10 (1870).
c) till ANSÄTTA I 1 c. — konkretare. Vid ansättandet af bergskott bör för öfrigt iakttagas: .. att borrhålen i skiktigt berg erhålla .. en mot skikten vinkelrätt ansättning. Nerman Bergsprängn. 20 (1894).
d) till ANSÄTTA I 1 d. Hufvudrollen spelas af färgen i taflan, dess fina valörer, djerfva ansättning och delikata förtoningar. SD(L) 1896, nr 473, s. 6.
e) till ANSÄTTA I 1 e. AHB 111: 46 (1882).
f) till ANSÄTTA I 1 f. Ansättningen (af halsen) vid skuldrorna (bör hos köttfåren vara) vacker, utan nedhängande bröstlapp. SFS 1849, nr 20, s 9.
2) till ANSÄTTA I 2. Pihlström Aflöpn. 1: 40 (1796). Gyllengranat Sv. sjökr. 2: 323 (1840). Uppf. b. 7: 337 (1875). — jfr GENERAL-ANSÄTTNING.
3)
a) till ANSÄTTA I 3 a. Exempel gifvas at Blyglants gjordt ansättning på underjordiskt träd. Fischerström 2: 176 (1780). — konkret. Då .. i närheten finnas ansättningar af basalt. Strindberg Tr. o. otr. 4: 132 (1897). jfr ANSATS 13.
b) till ANSÄTTA I 3 b. Under .. (vissa) sjukdomstillstånd .. måste näringen .. befordra ansättning af kroppssubstans. Hallin Hels. 2: 54 (1885). Gödning afser att högt uppdrifva ansättning af kött och isynnerhet fett i djurkroppen. Juhlin-Dannfelt 125 (1886). — jfr KÖTT-, TALG-ANSÄTTNING.
4) till ANSÄTTA I 8. För ansättning af kall indigokyp .. erfordras ren jernvitriol. AHB 56: 75 (1871).
5) till ANSÄTTA I 9. Afsatserna på båda skalmarne, hvilka på snedden sammanfalla när saxen är sluten, fås genom ansättning mot städets kant. Almroth M. tekn. 567 (1839). Ekstrand Mek. industr. arb. 103 (1880).
II. till ANSÄTTA II.
1) (†) till ANSÄTTA II 2. — konkretare: anfall, angrepp, attack. The Etolier .. gofwo sigh widh förste ansätningen them Romarom i wåld. Schroderus Liv. 571 (1626). Affweria Fiendtlighe ansetningar. L. P. Gothus Mon. turb. 169 (1629). I detta fältslag fick .. (hertig Adolf Johans) knä en ny anstöt, i en då förefallen hård ansättning och trängsel. Stiernman Höfd.-m. 2: 127 (c. 1750).
2) till ANSÄTTA II 6 b. Ljudlöst sväfvar en stor fågel i skymningen genom parken: Hoho hooo! ljuder det gälla vårropet med gäll ansättning af tonen. PT 1898, nr 103, s. 3. — jfr TON-ANSÄTTNING.
Ssgr: (II 2) ANSÄTTNINGS-ENERGI300~102. Med lika ansättningsenergi (intensitet, akcenttryck) .. (kan) en trängre artikulation .. uthållas längre tid än vokalerna, enär ju utandningen ”tager längre tid” genom en trängre passage. Wulff Värsbildn. 12 (1896).
(I 1 e) -FALS~2. falsblad som vid inbindning af bok fästes vid pärmen. —
(I 1) -GROP~2. Ansättningsgropen för mylohyoid-muskeln på underkäksbenens insida. F. A. Smitt i UVTF 29: 83 (1882).
(I 2) -JÄRN~2. järnten som man, när tåg af järntross skall ansättas, i syfte att skydda tågets nedre ända fastgör längs denna. Stagen klädas med segelduk och ansättningsjern, om de äro af jerntross. Linder Sjömanskap 320 (1896).
(I 1 b) -KIL~2. A. Lilljekvist i Tekn. tidskr. 1889, s. 217. Hufvudena till koppelstängerna utföras runda utan ansättningskilar. N. C. A. Carlquist Därs. 1896, A. M. s. 81.
(I 1 a) -KOLF~2. artill. En stång med en viskarkolf på ena ändan för kanonens rengörande och en ansättningskolf på den andra. Uppf. b. 7. 398 (1875). jfr ANSÄTTAR-KOLF.
(I 1 b) -LAGER~20. W. Sonessons katal. 1895, s. 72.
(I 2) -MASKIN~02. mekanisk inrättning hvarmed tåg ansättas. Frick o. Trolle 143 (1872).
(I 1 b) -MUTTER~20. G. O. Olsson i Tekn. tidskr. 1899, A. M. s. 71.
(I 2) -PART~2. om den del af ett tåg som vid ansättningen fastgöres. Tallrepet inskäres genom båda kauserne så att ansättningsparten kommer från öfra kausen. Boström Tackl. 172 (1840).
(I) -PLATS~2. särsk. till I 2. Godset utreglas på hvar sin sida om stången och bringas till sina ansättningsplatser. Linder Sjömanskap 323 (1896).
(I) -SKRUF~2.
1) till I 1 b. SFS 1874, nr 41, s. 5. Ansättningsskrufvarne voro tilldragna så hårdt de tålde. A. Lilljekvist i Tekn. tidskr. 1889, s. 217.
2) till I 2. skrufinrättning hvarmed tåg ansättas. Frick o. Trolle 136 (1872). De moderna ”ansättningsskrufvar”, hvilka på senare tid börjat ersätta de vid vants ansättning hittills brukliga jungfrur och taljerep. R. Nissen i NF 17: 251 (1892).
(I) -STÄLLE~20. särsk. till I 1. Lyttkens o. Wulff Ljudl. 107 (1885; för språkljud).
(I 2) -TALJA~20. Trolle Takl. 110 (1841).
Spoiler title