SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1900  
APART apar4t, äfv. -a4rt, adv. o. adj.; n. =.
Ordformer
(aparte (adv. l. möjl. adj. pl.) Lagerberg Dagb. 27 (1710). aparto (adv.) SP 1780, s. 768; apparto- (i ssg) Sa' han 10 (1876, 1880). Anm. Stundom uppträder uttr. i sv. i sin fr. form, t. ex. I hela Europa är inga collegia eller faculteter à part, som icke hänga aff Academiens grund. Rudbeck Bref 1: 24 (1663). jfr: En à parte täppa. Salander Gårdsf. 176 (1727))
Etymologi
[jfr t. o. eng. apart, af fr. à part, afsides, särskildt (jfr PART). Formen aparte torde vara att tillskrifva påverkan af d. aparte, som i sin ordning möjl. beror på en (falsk) latinisering af den fr. förbindelsen. Formen aparto, som äfv. möter i sv. o. nor. dial. (se Nilén Allmogem. i Sörb. o. Aasen), torde vara en analogibildning efter andra främmande ord med slutande -o; med afs. på ssgn jfr särsk. SAGO(-GRYN)]
1) adv.
a) (numera föga br. utom bokhand.) särskildt, separat, för sig. J. De la Gardie i Oxenst. brefv. 5: 374 (1625). Hvarje (tidnings-)Nummer (säljes) apart för 6 r:st. SP 1778, s. 4.
b) (numera föga br.) vid sidan, extra. Här kunde han månadtligen draga sin lön, drifva en liten handel apart. J. Wallenberg 276 (1771). Livin Kyrk. 45 (1781).
c) (numera föga br.) afsides, i enrum. Tillstånd att få tala ett ord apart. Carlén Ensl. 1: 76 (1846).
d) (föga br.) enkom, speciellt. Bror läser Dagbladen på sängen — nå då skall jag berätta bror, att det sedan årets början just ges ut ett blad apart att läsa på sängen. Polyfem I. 12: 3 (1810).
e) [jfr fr. raillerie à part] (numera knappast br.) åsido. Så, så, raljeri apart! Carlén Klein 107 (1838, 1861).
2) adj.
a) (föga br.) särskild, separat, enskild. Alle materier (dvs. ämnen) och ährender som Collegij resolution kräfia .. (skola) blifua collegialiter företagne och således slutas, att ingen eensijdig eller apart Resolution skeer. Civ. instr. 67 (1655). 2 RARP 2: 454 (1723). För Bruns-Gäster af mindre förmögenhet, kunna Aparte Accorder för lindrigare pris ärhållas uti Staden. SP 1779, s. 292.
b) (†) särskild, speciell. Det anföres ock just för ett apart skähl för Svenske Comoedier, at igenom Skådespels upförande i det samma (dvs. sv. språket) de, som dertil hafva lust och skickelighet, dermedelst lämnas tilfälle både sig sielfve och Svenska Språket til Rikets och nationens lustre at upöfva. C. G. Tessin i 2 Saml. 4: 183 (1738). Linné Del. nat. 13 (1773).
c) (numera mindre br.) distingerad, ovanlig, egendomlig, originell, pikant. Ma chère mère är någonting apart ... I hela klädseln ingen grannlåt .., men mycken snygghet, någonting särdeles passande och beqvämt. Bremer Grann. 1: 31 (1837). Mycket nätt och apart är .. att begagna två olika färger. N. journ. f. dam. 1860, s. 22. Allt hvad han befattade sig med fick en apart och distinguerad prägel. Elkan John Hall 127 (1899).
Ssg (om aparto se ofvan): APARTO-GRYN apar3-tω~, äfv. apa3rtω~gry2n, pl. [jfr sv. dial. aparta, utmärkt (Nilén Allmogem. i Sörb. (1879)), nor. aparto, ypperlig, utmärkt] (i bygdemålsfärgad framställning) extra fina, utmärkta gryn. ”Det är appartogryn” — sa' hökarn om råttlortarne. Sa' han 10 (1876, 1880).
Spoiler title