ASTROLOG as1trolå4g l. -rå- l. -rω-, stundom -lo4g (astrolo´g (bägge o som å) Weste, asstrålå´g Dalin), m.||ig.; best. -en; pl. -er. Anm. I ä. tid användes den lat. formen med lat. böjning. G. Olai Cal. Ff 3 b(1588). Hwadh kunna Stiernorna wolla at Astrologi kunna theras werckande och krafft intet bätter förstå? Muræus 2: 483(1648). Celsius Astr. obs. 12 (1739).
Etymologi
[jfr t. astrolog, ä. eng. astrolog(ue), fr. astrologue, af lat. astrologus, af gr. ἀστρολόγος, af ἀστρο- (se ASTRO-) o. -λογος, kännare; se för öfr. ASTRONOM]
person som sysselsätter sig med astrologi; stjärntydare; jfr STJÄRN-KIKARE,-KLOK,-SPÅMAN.Månge Christne Förstar uti Europa låna ännu sina Öron åt Astrologer och Spåmän. Block Progn. Tillegn. 4(1708). Jag sett en hetsig bok utaf en Astrolog / om kraften och figurn utaf en perpendickel. A. G. Silfverstolpe Skald. 141(1810, 1814). Från dystert tornrum astrologen / Mot bleknad stjernbild stirrar än. Oscar II Skr. 3: 50(1864, 1888). jfr (med afs. på forntida förh.): En astrolog var i början icke skild från en astronom, först efter Chr. födelse blef deraf en stjerntydare. Gumælius Passow(1841, under ἀστρολόγος). — jfr HOF-, STADS-ASTROLOG.
