SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1898  
AFFÄRDIG, adj.
(†) färdig att afresa l. afgå. Wore skiip wåre aldeles afferdige och skulle löpa tiil Siös. G. I:s reg. 9: 189 (1534). Jagh stodh affärdigh in til Rome. Fosz 383 (1621). Affärdigh ifrån Stockholm och til Finland. Girs E. XIV:s hist. 109 (1630). Consist. Abo. 520 (1652). göra affärdig = AFFÄRDA 1 b. Giorde Konung Antiochus honom (dvs. det främmande sändebudet) afferdigh medh ett sådant swar. Schroderus Liv. 560 (1626).
Spoiler title
Spoiler content