SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1898  
AFSIKT a3v~sik2t (a`fsigt Weste), r. l. f. (f. Lind (1749); Dalin (1850); m. Sahlstedt (1773)); best. -en; pl. -er.
Ordformer
(afsicht Sahlstedt Hof-art. 118 (1720); Mörk Ad. 1: 269 (1743))
Etymologi
[ordet, som tidigast anträffats i början af 1700-talet, är bildadt efter det först under 1600-talet uppvisade t. absicht, f., eg. vbalsbst. af absehen; jfr ä. d. afsigt; jfr med afs. på bet. äfv. t. absehen, hinsicht, rücksicht]
— jfr BE-AFSIKTIGA, SIKT, r. l. f.
1) (†) om tankens l. uppmärksamhetens riktande på ngt; jfr AFSEENDE II 1.
a) uppmärksamhet, eftertanke? Månge läsa utan afsikt .. (och) ladda sina tank-lösa hufvuden med oändeliga meningar, dem de ej veta rensa eller urskilja. Dalin Arg. 1: 30 (1733, 1754).
b) närmande sig 3: tanke (på), beräkning (på); sträfvande (efter). — särsk.
α) [jfr t. absicht auf etwas haben] i förb. hafva (sin) afsikt på. Konungen hade ingen afsickt på några penningar. Nordberg 1: 599 (1740). Borg Luth. 1: 28 (1753). jfr: (Jag har) hafft min förnämste afsicht til at gifva den Fransöska Texten til des rätta (mening). Ehrenadler Föret. 3 b (1721).
β) [jfr fr. en vue de] i förb. i afsikt på l. af, med tanke l. beräkning på. (Två) finnar .. (hade) mördat resande folk i afsigt af pengar. Linné Ungd. 2: 78 (1732). I afsikt på något egit Interesse. Dalin Arg. 1: 47 (1733, 1754). Sjelfve Historie-skrifvarne (hafva) ofta, i afsigt på vinst och gunst, förvändt händelserna, och förtydt deras ursprung. Tessin Bref 1: 244 (1753). Thorild 2: 32 (1784).
2) (†) motsv. AFSEENDE II 2 o. AFSE II 1; i förb. hafva (sin) afsikt på, hänsyfta på, åsyfta, hafva afseende på. Sahlstedt Hof-art. 118 (1720). To allude .. hafva afsicht på, rätta sit tal på. Serenius (1734). Med aldrig så liten eftertanka kan man finna, at ordet deraf har på kriget sin afsikt. Dalin Vitt. 3: 527 (c. 1755). — jfr 5 a.
3) om viljans riktande l. riktning på ett visst mål; jfr AFSEENDE II 3 o. AFSE II 2.
a) syfte, uppsåt. Ädel, välvillig, (o)egennyttig, dålig afsikt. Han sade det utan ond afsikt, utan afsikt att såra. Resultatet motsvarade icke afsikten. Falska afsikter. Lind (1749). Guds visa afsigter (näml. med anfäktningar). Rönigk Fres. 138 (1753). Tryggas vid renheten af sina afsigter. Kellgren 3: 125 (c. 1790). At såra mig, ej eder afsigt är. Dens. 3: 17 (1792). Ifrån denna tid yppade Johan tydligare sina afsigter. Geijer II. 3: 247 (1834); jfr c. I tänkesättet, i afsigten, i bevekelsegrunden, ligger det väsendtliga af en christelig menniskokärlek. Franzén Pred. 4: 210 (1844). Ryska hofvet (hade) gifvit .. bestämda försäkringar om sina fredliga afsigter. Odhner G. III:s hist. 1: 188 (1885). — särsk. i förb.
α) [jfr t. in guter absicht] i (så l. så beskaffad) afsikt. Salander 179 (1727). Dem, som uti en elack afsickt .. sprida uth ryckten. Höpken 2: 120 (1748). I annan a(fsigt) .. I god .. a(fsigt). Weste (1807). Kommen I uti fiendtlig afsigt ..? Rydberg Sing. 40 (1865). I bästa afsigt. Björkman (1889). I den bästa afsikt. Waldenström Österl. 149 (1895).
β) [jfr t. in der absicht zu] i afsikt att. Höpken 1: 87 (1752). I afsigt at, dans la vue de. Weste (1807). Vi .. afseglade till Assos i afsigt att der taga Paulus ombord. Apg. 20: 13 (NT 1883). jfr: i uppenbar afsikt att stjäla; jfr α. — (mindre br.) I den afsickten at lära något. Möller (1745, under dessein). Han kommer i den afsigten att anropa ert ädelmod. SAOB (1870).
γ) (†) hafva ngt i afsikt. (Birger hade) haft i afsigt en hufvudstads anläggande. Botin Birg. Jarl 155 (1754). — (föga br.) med att o. inf. Sjelfmord begås icke endast, då man directe har i afsigt att förkorta sitt lif. Boëthius Sed. 166 (1807).
δ) (mindre br.) hafva ngt till (sin) afsikt. All konst .. har till afsigt att uttrycka något oföränderligt och evigt. Tegnér 3: 471 (1812); jfr f. Hafva ngt till sin a(fsigt) spectare, sequi, petere .. aliquid. Cavallin (1875).
ε) hafva för afsikt att. Avoir pour but de, ha för afsigt at. Holmberg (1795). Leopold 3: 307 (1802, 1816). Jag har icke för afsigt, att här anställa någon panegyrik öfver filosofien. Snellman Staten 311 (1842). 4 Mos. 35: 23 (öfv. 1893).
ζ) afsikt(en) med ngt. Höpken 2: 35 (1746). Konungens afsigt med denna inrättning. G. F. Gyllenborg i 1 SAH 1: 72 (1786). Afsigten med all uppfostran är, påstår man, icke att förbereda en jämn medelmåtta i allt, utan det öfverträffande, der dess frön finnas. Tegnér 3: 319 (1830); jfr f.
η) [jfr t. mit, ohne absicht] med afsikt, uppsåtligt, med vett o. vilja, med flit, med berådt mod; utan afsikt, ouppsåtligt. Med afs(igt) dedita opera. Lindfors (1815). Palmblad Fornk. 1: 452 (1844). Göra ngt med a(fsigt) .. utan a(fsigt). Cavallin (1875). jfr: med full afsikt. — om bestämdt syfte; jfr c. Skaparen kiänner människan bäst, och har ingen ting gjordt utan afsikt. Höpken Præs. i VetA 1740, s. 12. Sahlstedt Crit. saml. 614 (1765). jfr: med bestämd afsikt.
ϑ) med afsikt att. En verklig tvekamp, man mot man med fullaste afsigt att segra eller falla. Willebrand o. Rancken 164 (1886). Björkman (1889).
Anm. till a. Bet. a, b o. c stå hvarandra mycket nära, o. åtsk. af här anf. ex. kunna äfv. föras till b l. c.
b) ögonmärke, syftemål, mål. Vinna sin afsigt. Lindfors (1815); SAOB (1870). När Herrans afsigt vunnen är, / Ur profvet går du ren och skär. Ps. 243: 3 (1819). — (mindre br.) Han vinner sine afsikter. Dalin Arg. 2: 347 (1734, 1754); jfr SAOB (1870). — (mindre br.) (upp)nå sin afsikt [jfr t. seine absicht erreichen]. — (numera föga br.) Deras sällhet var den förnämsta afsickt i alla hans Råd. Mörk Ad. 2: 15 (1744). — (†) fullt objektivt: mål. Om sielfve Afgrunden antingen ville stielpa en Konunga-Höghet eller inbryta i et Lands Frihet, så skulle han .. på vägen til bägge afsikterne krumma sig under denna kappa (dvs. det allmänna bästa). Dalin Arg. 2: 315 (1734, 1754). (Bemödandet har) gått miste om sin afsigt. Boëthius Kant 76 (1797).
Anm. till b: se anm. under a.
c) (mindre br.; numera nästan bl. i pl.) plan; syfte; jfr AFSEENDE II 3 b. Det ingår icke i hans afsikter [jfr fr. cela n'entre pas dans ses vues]. Rysslands hemliga afsigt går derpå ut. Höpken 2: 38 (1746). Man .. ville hindra honom i .. (hans) vidt utseende afsigter. Botin Birg. Jarl 69 (1754). Utföra sina stora och patriotiska afsigter. Dens. i 1 SAH 1: 65 (1786). Ha afsigter angående ngn. Schulthess (1885). Han var af de liberala misstrodd för dolda afsikter. De Geer Minnen 1: 179 (1892). — särsk.
α) [jfr fr. il a ses vues, ses desseins] i uttr. Han har sina afsikter, dvs. vissa afsikter, som han ej meddelar. Botin Birg. Jarl 120 (1754). J'ai mon b(ut), jag har mina egna afsigter. Dalin (1842).
β) [jfr t. absichten auf ein mädchen haben] om friarplaner. Han gick så mycket i huset, att man började ana, att han hade afsikter. jfr: Hafva hederliga, allvarliga, reella afsikter (på en flicka). jfr äfv.: (†) Sjelfva husbond .. / .. hemlig afsigt bar / På Kajsa, fattig flicka. Lenngren 321 (1793).
γ) närmande sig e. (Birger) hade .. afsigter på Dannemark. Botin Birg. Jarl 123 (1754) [jfr fr. avoir des vues sur qch]. Gyllengranat 1: 60 (1840).
Anm. till c: se anm. under a.
d) tendens. Tjusningen i Rafaels Madonna della Sedia, där intet bemödande, ingen afsigt synes, utan ren omedelbarhet. Wirsén i PT 1895, nr 220 A, s. 3.
e) (†) intresse, syfte; vanl. med dålig bibetydelse; jfr AFSEENDE II 3 c.
α) med attributet egen, enskild o. d. När .. de .. embetet missbrukat till enskilte afsikter, den oskyldiges förtryck och egen fördel. RF 1719, § 18. Privata afsickter. Rydelius Förn. 183 (1722, 1737). En stor Själ, som alltid var beredd att uppoffra egna afsigter åt allmänt väl. Botin Birg. Jarl 97 (1754). (Tribunerna) drefvos af egna afsigter .. (och) smickrade folket, för att sjelfva komma till makt. Rosenstein 2: 315 (1789).
β) [jfr fr. être dans les intérêts de qn] med gen. l. poss. pron. Mechtild .. kunde (ej) förmå sin Gemål att ingå i sina (dvs. hennes) afsigter. Botin Birg. Jarl 139 (1754). (Mechtild) hade .. flera Danska Prelater i sina afsigter (dvs. hade förmått dem att antaga sig hennes sak l. ställa sig på hennes sida). Därs. 129.
γ) utan attribut: egennyttigt syfte, själfvisk hänsyn, egennytta; biafsikt. De orter .. der Domare följa samvetet, och ej lämpa Lag efter afsigt. Tessin Bref 1: 191 (1752). (Ett folk,) som drifs af lystnad, afsigt, flärd. G. F. Gyllenborg Vitt. 3: 242 (1773, 1797). De .. tyckas sjelfve ej hafva varit så rene ifrån afsikter som de synas ville. Celsius E. XIV:s hist. 243 (1774). (Om ämbetsmannen) för vinning och afsigter lämnat .. (brottet) opåtalt. Boëthius Nat. 184 (1799).
f) (föga br.) närmande sig bet.: (ngts) ändamål l. uppgift; jfr a ζ samt AFSE II 2 a α β', β β'. Nordenflycht QT 1744, s. 20. Samma skadelige missbruk, som uti Tyskland .. förrykt dem (dvs. kronogodsen) ifrån deras första afsigt. SP 1779, s. 56; jfr Botin Hem. 2: 129 (1756, 1789). Torstensson fick genast underrättelse om företaget och gissade dess afsigt. Fryxell Ber. 7: 291 (1838).
Jfr BI-, HUFVUD-, SIDO-, STATS-AFSIKT m. fl.
4) (†) hänsyn; konsideration; jfr AFSEENDE 4 o. AFSE II 3. Regard, anseende, afsicht. Swedberg Schibb. 294 (1716). Nit måste altid sig wisa .. vtan at låta sig .. af allahanda afsichter, på börden, förmögenhe(te)n, alliancen, och sådant mer, ifrån rettwisans owelduga skipande stängas och vtehållas. Sahlstedt Hof-art. 82 (1720). Höpken 2: 299 (1757). jfr: (Ulysses) skattade Grekelands allmänna nytta .. (högre) än alla enskylte Vänskaps och Välanständighets afsichter (raisons d'amitié ou de bienséance particuliére). Ehrenadler 613 (1723). — särsk.
a) i förb. utan afsikt på, utan hänsyn till l. afseende på; jfr AFSEENDE 4 f β. Dalin Arg. 2: 36 (1734, 1754). Straff och belöhning utdelades utan all afsicht på förtienst. Mörk Ad. 1: 269 (1743). Leinberg 1: 147 (1754).
b) [jfr ä. t. in absicht auf] i förb. i afsikt på, med l. af hänsyn till; jfr AFSEENDE 4 g. Om jag härvid stannar, Mine Herrar! så sker det i afsigt på tiden och Edert tålamod. Höpken 1: 170 (1740). Nohrborg 1062 (c. 1765). (Han) har .. talt .. om de förnämares Barna-upfostran, i afsigt på fria Stater. J. F. Kryger Præs. i VetA 1767, s. 17.
c) i förb. hafva afsikt på, taga hänsyn till; jfr AFSEENDE 4 a. Gustaf iii 1: 203 (1771).
d) närmande sig 1 b (jfr äfv. 3). Kan afsigten på väl (dvs. lycka), förenas med ren dygd? Leopold 3: 369 (1801, 1816).
5) (†) afseende, hänseende; jfr AFSEENDE 7 o. AFSE II 1.
a) i förb. hafva sin afsikt på, angå, röra, beträffa. Denna underhandlingen (hade) sin förnämsta afsickt .. på det förevarande (missförståndet). Nordberg 1: 49 (1740). — jfr 2.
b) [jfr ä. t. in absicht auf] i förb. i afsikt på, beträffande. Åtminstone i afsickt på invention .. öfvergår (Virgilius icke) Homerus. Sahlstedt Crit. saml. 239 (1759).
c) [jfr ä. t. in mancher, in gewisser, in andrer absicht] med obest. pron. ss. attribut i förb. i .. afsikt. Så i then ena som andra afsigten. Rönigk Fres. Föret. 3 b (1753). Strängen B .. är ju i många afsigter lik strängen A, när ämnet är lika, tyngden och längden lika. Götheb. m. 2: 441 (1760). I viss afsikt var .. (trettondedagen) i Grekiska Församlingen märkeligare, än sielfva Juledagen. Bælter Cerem. 246 (1762). Lagerbring Hist. 1: 55 (1778, 1784).
Ssgr: (3) AFSIKTS-BISATS30~ l. 31~20 l. ~02. språkv. = -SATS. Bjursten Sv. spr. 3: 14 (1864). Vising Fr. spr. 155 (1892).
(3 f) -ENLIG~20. (mindre br.) ändamålsenlig, planmässig. Tingens natur (måste), efter den är så ordningsfull, så afsigtsenlig, .. lifvas och röras af en tanke. Wallin 2 Pred. 1: 121 (1820). Nyblæus Forskn. I. 2: 118 (1875).
(3 f) -ENLIGHET~201 l. ~102 l. —10~2. (mindre br.) Grubbe i SAH 16: 209 (1836).
(3) -FULL~2. [jfr t. absichtsvoll]
1) (föga br.) ändamålsenlig, planmässig. (Guds) afsigtsfulla, milda styrelse. Wallin Rel. 2: 290 (1826). Dens. 2 Pred. 3: 117 (1828).
2) (föga br.) afsiktlig. Trolle-Wachtmeister 2: 142 (1817). jfr: Tendentiös, .. afsigtsfull. Dalin (1871).
(3) -KONJUNKTION~102. språkv. final konjunktion. Bjursten Sv. spr. 3: 14 (1864).
(3) -LÖS~2. [jfr t. absichtslos]
1) (mindre br.) till 3 a: som röjer brist på l. saknar afsikt l. (bestämdt) syfte; som göres l. säges l. eger rum utan (bestämd) afsikt; oafsiktlig. Boëthius Kant 81 (1797). Hvarje lagbrott, med afsigt eller afsigtslöst begånget. Snellman Staten 134 (1842). Det afsiktslösa användandet af .. (grammatiskt) genus. E. H. Tegnér i 3 SAH 6: 416 (1891).
2) (mindre br.) till 3 d: tendenslös. Den afsigtslösaste af skalder (dvs. Bellman). Atterbom Siare VI. 1: 82 (1852).
3) (†) till 3 e: osjälfvisk, oegennyttig. Se där Er lott, I välvillige, afsigtslöse, upplyste menniskor. A. G. Silfverstolpe i LBÄ 23—24, s. 26 (1799).
4) (mindre br.) till 3 f: utan uppgift l. ändamål. I .. (Guds) rike är ingenting afsigtslöst. Wallin 2 Pred. 2: 156 (1822). Fries Utfl. 1: 191 (1843).
(3) -MÄSSIG~20.
1) (mindre br.) till 3 a: afsiktlig, uppsåtlig. Forsell Stat. 40 (1836, 1844).
2) (mindre br.) till 3 f: ändamålsenlig. Järta V. skr. 2: 251 (1824). Fries Utfl. 1: 328 (1843).
(3 d) -ROMAN~02. tendensroman. Dalin (1850).
(3) -SATS~2. språkv. finalsats. Tullberg Sv. spr. 2: 111 (1836). Lundell (1893).
Spoiler title