SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1898  
BADA ba3da2 (ba`da Weste), v. -ade ((†) imper. baad I. Erici 1: 336 (c. 1640)). vbalsbst. -ANDE, -NING; -ARE (se d. o.), -ARINNA (se d. o.), -ERSKA (se d. o.); jfr BAD, BADERI.
Etymologi
[fsv. badha, motsv. isl. baða, d. bade, holl. baden, ags. baðian, eng. bathe, fht. badôn, t. baden; afl. af föreg.; jfr BADDA; med afs. på bet. jfr äfv. fr. (se) baigner]
1) till BAD 1.
a) [jfr motsv. anv. i fsv.] till BAD 1 a.
α) intr.: taga sig (ett) bad; i ä. tid i sht i fråga om varma bad; jfr LÖGA, v. Vill du följa med och bada? Bada i öppna sjön, i bassäng. B. Olavi 72 b (1578). Hvar gång som Badhstugan ellas i Lule prestegård få alle diäknegossar badha medh. Bureus Suml. 31 (c. 1600). Baad offta warmt (i Oktober). I. Erici 1: 336 (c. 1640). (Dödsstraff stadgas för) then, som dräper .. någon .. badande. MB 12: 2 (Lag 1734). Badhus, där ej allenast badades i varmt vatten, eller i varm ånga, utan ock undertiden uti kallt. Bergius Præs. i VetA 1763, s. 9. Sen gingo de in i 3:dje rummet .. Frigidarium, där de badade kallt. Därs. s. 10. Efter en half timmes badning ropades till aftåg. Ödmann Hågk. 81 (1801). Troget, som klädningen fäst uppå den badande flickan, / låter du (dvs. grekiska språket) känslorna ses, röjer du tankarnas växt. Tegnér 2: 76 (1817). Drunknad under en badning vid stränderna kring Haga. Crusenstolpe Mor. 5: 388 (1843). De badande barnen. Rydberg Dikt. 1: 101 (1882). De brunnsbesökande bada i öppna Grässjön. Levertin Sv. brunnar o. bad 287 (1883). Gunnar badade två tre gånger om dagen för nöjes skull. Rydberg Vap. 328 (1891). Ju mera det badas, desto bättre bära sig badinrättningarna. A. Palmblad i Förh. vid allm. sv. läkaremötet 1891, s. 75. Det är ett fåtal af stadsbefolkningen, som badar. A. E. Goldkuhl Därs. s. 76. Man badar icke blott för att bli ren, utan också för att vederkvicka, uppfriska, stärka och härda sin hela lekamen. C. Curman Därs. s. 51. — i bild (jfr b). Man må i Bacchi Flod wäl läppia, men ej bada (dvs. ej dricka till öfvermått). Spegel Guds verk 102 (1685). Att lefva för det evigt friska, för Gud, för menskligheten, för naturen, det är att bada i den rätta ungdomskällan. Runeberg E. skr. 2: 300 (1850).
β) tr. (jfr γ): låta (ngn) taga ett bad; öfverskölja o. tvätta (ngn l. ngt i l. med vatten l. annan vätska o. d.); jfr LÖGA, v. (Aron) skal .. badha sitt köt (dvs. sin kropp) medh watn. 3 Mos. 16: 4 (Bib. 1541). Så haffuer man ey heller badhat tigh medh watn. Hes. 16: 4 (Därs.). Först skal man .. / Vthi friskt Watn twettan (näml. den slaktade gåsen) reen, / Och honom i reent Watn badha. Sigfridi D 6 b (1619). Den engelska nya Moden att dageligen bada barnen kallt. Thorild 4: 210 (1795). Bada hästar. Öhrlander o. Leffler (1852). — i bild. Månn' dig lyster / Bada din själ uti nattens böljor. B. E. Malmström 6: 101 (1840). Göta .. / badade foten allen i Vetterns sydliga vågor. Tegnér 1: 242 (1841). — särsk.
α') i uttr. bada (ngn) fördärfvad, sjuk, frisk, ren osv., gm badande fördärfva, göra sjuk, frisk, ren osv. (jfr γ γ'). Skulle ej .. dess (dvs. golfens) skummande vatten kunna bada dig ren från strändernas dam! Munthe Nap. 140 (1885).
β') (i Finl.) i fråga om bad i en (finsk) badstuga. Juslenius 166 (1745). Bada .. med qvast. Ahlman (1872). — (knappast br.) skämts.: slå (lindrigt). Juslenius 164 (1745).
γ) [jfr d. bade sig, t. sich baden; jfr äfv. fr. se baigner] refl.: (i l. med vatten o. d.) rena l. rengöra l. skölja l. tvätta sig l. (hela) sin kropp; förr äfv. (med mindre tydligt framträdande aktiv bet.) = α. Om han .. sigh icke badhar. 3 Mos. 17: 16 (Bib. 1541; öfv. 1893: icke badar sin kropp). Om man offta badar sigh vthi friskt Wattn, så gör thet myckin Wätsko och Feta. I. Erici 1: 183 (c. 1640). Änder, Ankor, Gäsz, plaska och bada sigh i Watn och Bäckar. Rålamb 13: 35 (1690). Siskan badar sig vid strand. C. F. Dahlgren S. arb. 2: 249 (1837). Han .. badade sig med kallt vatten i badrummet. Gleerup i Kongo 2: 398 (1888). i bild: Bada dig i Lethes ström. B. E. Malmström 6: 76 (1845). — särsk.
α') (föga br.) Man badade sig ock kallt uti sjelfva hafs-vatnet. P. J. Bergius Præs. i VetA 1763, s. 6.
β') oeg. Sparfvarna bada sig i sanden. Hönsen bada sig i mullen. Lind (1749).
γ') i uttr. bada sig fördärfvad, sjuk, frisk o. d., genom badande fördärfva sig, åstadkomma, att man blir sjuk, frisk osv. (jfr β α').
b) [jfr motsv. anv. i t., holl. o. eng.] (i sht i poesi l. högre stil) till BAD 1 b, mer l. mindre oeg. l. bildl., anslutande sig till a.
α) intr. l. pass. i intr. bet., med prep. i (uti).
α') i fråga om vatten: vara öfversköljd af. (Man bör tillse) At mycket vatn släppes på öfra valsen .. och at undra valsen badar jemnt uti kalt vatn. Rinman Jernförädl. 205 (1772).
β') i fråga om blod, svett, tårar o. d. (jfr β β', γ α'): vara öfversköljd l. öfversvämmad af, öfversköljas l. ymnigt fuktas af, simma l. flyta i. Jag fann henne badande i tårar. Hästen badade i svett. RA 1: 581 (1549; i fråga om blod). The Christne för bekennelsen skul .. simma och badha (ofta) j blodh. P. Erici 1: 154 a (1582). Din gamla far badar i glädjetårar. Envallsson Schlenzh. 19 (1796). Halfdöd, badande i blod, / Dig jag hör från korset ropa. Ps. 1819, 70: 9. Håll munnen! Annars snart du badar i ditt blod. Lundquist Wessel Kärl. ut. str. 42 (1888). Hans ansikte badade i gråt. P. Hallström i Vintergat. 1: 44 (1894). — pass. i intr. bet. Det är ej .. att undra på, att hornhinnan går förlorad, då hon dag ut och dag in badas uti detta smittosamma var. A. Gullstrand i NF 18: 613 (1894); jfr β. (föga br.) Hennes ögon badades stundom i tårar Mörk Th. 1: 152 (1749). Badad i tårar hon låg. Stagnelius 1: 40 (1817).
γ') i utvidgad anv., i sht i poesi, i fråga om ngt annat (ämne) än en vätska, ss. glans, lågor osv. (jfr β γ', γ β'): vara öfvergjuten l. (helt) bestrålad l. omgifven af. Kolmodin Qv.-sp. 1: 285 (1732; i fråga om lågor). Trädens toppar bada i aftonrodnad. Rydberg Sing. 31 (1865, 1876). Badande i nästan ständigt dagsljus under högsommaren. Ill. Sv. 2: 13 (1882, 1886; i beskrifning på Lappland). Med barmen badande i morgonglöden. Rydberg Dikt. 2: 34 (1891). — bildl. med abstraktare bestämning: vara försänkt l. helt uppgå l. vara uppgången i; frossa i. Ögat badar i vällust vid åsynen af den blå golfen. Beckman Påfv. 204 (1880). jfr: Han liksom badar i sång, och berusar sig i sina egna toner. Bremer Nina 311 (1835).
β) tr. (jfr γ)
α') om vatten, vattendrag o. d.: skölja, vattna, fukta (den angränsande stranden l. föremål å l. vid denna). J. G. Oxenstierna 2: 73 (1796, 1806). Ängar, som badas af sorlande bäckar. Adlerbeth Æn. 158 (1804, 1811). Böljorna bada / vingade hästen. Tegnér 1: 121 (1825). — särsk. om omgifvande haf o. d. Detta vidsträckta rike .. badades af Bälternas och Ishafvets bölja. Geijer I. 2: 8 (1803). Känner du landet, det herrliga, rika, / Badadt af Mälar- och Östersjö-våg. B. E. Malmström 6: 74 (1845). Frankrikes land .., badadt af oceanens och Medelhafvets böljor på vidsträckta kuster. Svedelius Statsk. 2: 148 (1868). Svensén Jorden 286 (1887). jfr: Skåne, som ensam af Skandinaviens provinser badar sina stränder i vesterns och österns vågor. Agardh Bl. skr. 2: 94 (1835).
β') om blod, tårar o. d. (jfr α β'): öfverskölja, ymnigt fukta, väta. Glimmande tårar / Badade tyst hennes kind. Stagnelius 1: 32 (1817). Den kallsvett, som ännu badade hans panna. Almqvist Am. Hilln. 2: 44 (1840). — med personsubj. o. konstrueradt med prep. i: öfverskölja (ngt) med, försänka l. dränka i, låta (ngt) bada i (se α β'). Björn Paul 50 (1794). (Luther) hade kunnat bada Tyskland i blod. Geijer I. 7: 15 (1817). Flora .. badade nu sitt glödgade anlet i tårar. Tegnér 3: 54 (c. 1840). Bada sina händer i blod. Schulthess (1885).
γ') i fråga om glans, värme o. d. (jfr α γ'), med prep. i: låta (ngt) öfvergjutas l. (helt) bestrålas l. värmas af, hafva (ngt) badande i. Huru tornen bada sina / tinningar i purpurglans! Tegnér 2: 64 (1812). Du .. badade i värma dina lemmar. Runeberg 2: 162 (1830). Roms nio kullar lågo djupt under hans (dvs. Simon Magus') fötter, badande sina tempel i solens sken. Rydberg Sägn. 34 (1874, 1884). — i bild. Efter många år hade Emil åter badat sin själ i hemlandets luft. Ahrenberg Stockj. 13 (1892).
γ) refl. med prep. i.
α') i fråga om blod, tårar o. d. (jfr α β'): frossa i, vältra sig i, (njuta af att) ymnigt utgjuta. (Athalie) strafflöst badar sig i våra Kungars blod. Murberg Ath. 3 (1776). Det svenska lejonet vill bada sig i blod. Wallin Vitt. 1: 196 (1808). — (föga br.) = α β'. Nu de kinner (dvs. kinder) äre fåå, / Som .. ey .. baada sig i tårar. Rudeen Vitt. 305 (1697).
β') i fråga om solsken o. d. (jfr α γ'): låta sig öfvergjutas l. (helt) bestrålas l. värmas af. Bada dig i. middagssolens sken! Böttiger 1: 56 (1845).
c) (mindre br.) till BAD 1 c, tekn. Ett nyare sätt .. är att bada torrplåten, innan den exponeras, i en svag lösning af färgämnet. A. Dahlström i Tekn. tidskr. 1888, s. 48.
2) genomgå en badkur, (under en viss tid, sejour, termin) vistas vid badort o. där begagna sig af baden. J. G. Oxenstierna 2: 330 (1803). I Juli månad badade jag i Göteborg, hvaraf jag alltid plär finna mig väl. Tegnér 6: 329 (1838). Nästan hvarje år drack han brunn i Karlsbad och badade i Marstrand. De Geer Minnen 2: 153 (1892).
3) närmande sig l. motsv. vissa bet. af BADDA.
a) [jfr motsv. anv. i t., holl. o. eng.] (med vatten l. annat flytande ämne) begjuta l. blöta (en kroppsdel) för att rena l. hela l. afkyla (den); tvätta; jfr BADDA 1 a. Linder Skörb. 43 (1721; se under BAD 1 a β). Den skadade lemmen badas flera resor med kallt vatn. Ödmann M. Park 279 (1800). Bada ögat i köldslagen söt mjölk. Retzius Flora 429 (1806). Han tog vatten och badade hans hufvud. Rydberg Vap. 244 (1891). — med objektsväxling: ösa l. blöta (vatten o. d. på en kroppsdel); jfr BADDA PÅ, BADDA 1 b. De badade vatten på den afsvimmades hufvud.
b) (nästan †) = BADDA 2. Siud them (dvs. kryddorna) j wijn eller gott ööl, och badha eller basa maghan ther medh. B. Olavi 55 b (1578). Fosz 580 (1621).
c) [jfr eng. bask in the sun] (nästan †) = BADDA 5. Bada sigh vthi Solen. Kiöping 88 (1667).
d) (nästan †) = BADDA 7 o. 8. Där Sol och rägn länge badat på svarta skifverstenen. Linné Västg. 86 (1747); jfr BADA PÅ.
4) [af sv. dial. bada; anslutande sig till den under 3 c anf. bet.] om vissa fiskar, i sht iden: (vid lektiden) gå upp i det grunda, varma vattnet vid stranden. R. Lundberg i NF 7: 404 (1883; se under BAD-ID). Se om iden gått upp i de varma sandiga lågstränderna att bada som det kallades. Strindberg Hems. 133 (1887). — jfr BAD-, BADD-FISK, BAD-ID, BADD 4, BADDA 5.
5) (†) till BAD 3.
a) [jfr fryksdalsmålets ba för (J. Magnusson i Landsm. II. 2: 6), nor. ba fyre (Ross) samt ä. d. bade ud for] intr.: lida, slita ondt, fara illa, utstå hård medfart, ”sota”; med prep. för. Utl. på Dan. 461 (1592). För ett giffterrmåll moste iagh badha. Wivallius Dikt. 95 (1634). Mång stackars rygg för tungan sin får bada. Runius Dud. 2: 81 (1712). jfr: Vid Retraiten fick han (dvs. Tordenskjold) bada tämmeligen hett. Nordberg 2: 638 (1740); jfr 1.
b) tr.: gå hårdt l. illa åt (ngn), låta (ngn) utstå en hård medfart; badda på, basa. En deel (folk) medh skåflar och med spadha, / Monde then arma Brunen (dvs. björnen) badha. Fosz 64 (1621). Ett lejon stoort och grymt, en tijger aldrigh skadar, / Men du din bästa vän, i löndom offta badar. Achrelius Vitt. 396 (1692). Anm. Det sista språkprofvet är möjl. att föra till 1 a β β' i bildl. anv.
Särskilda förbindelser (mestadels till 1 l. 2, i sht hvard.):
BADA AF (SIG)10 4 (0). gm bad l. badning aflägsna (från sig). Bada af sig svetten.
BADA BORT10 4. gm bad l. badning aflägsna. Bada bort en sjukdom. Sällberg Kr. långvedsbr. 21 (1894).
BADA PÅ10 4. till 3 a. Bada på vatten på svullnaden.
BADA SIG TILL10 0 4. gm bad l. badning ådraga l. förskaffa sig. Bada sig till hudutslag.
BADA UPP10 4. gm bad l. badning göra slut på. Gossen har badat upp alla sina pengar.
BADA UT10 4.
1) (†) eg.: bada till slut. — bildl. Jcke latendis the hakeskytter allene bade alt rökebadet vtt (dvs. ensamma vara i elden, utkämpa striden). G. I:s reg. 15: 157 (1543).
2) gm badande fördrifva. Bada ut det onda ur kroppen.
Ssgr: (1 a) BADNINGS-METOD30~02. Badningsmetoden i Loka är något för sig egendomligt. Levertin Sv. brunnar o. bad 139 (1883).
(1 a) -TIMME~20. (numera knappast br.) Bergius Præs. i VetA 1763, s. 10.
Anm. Af de under BAD anf. ssgrna torde en l. annan eg. vara att föra till bada; jfr särsk. de i ä. tid förek. ssgrna på bade-.
Spoiler title