SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1901  
BEBOELIG bebω4elig, i Sveal. äfv. 0302 (bebòälig Almqvist), adj.
Ordformer
(bebolig Wallerius Tankar 155 (1776), Fries Utfl. 1: 318 (1843))
Etymologi
[jfr d. beboelig; jfr äfv. t. bewohnlich]
möjlig l. tjänlig att bebo. Lind (1749, under bewohnlich). Vår jord .. (är) knapt til 1/3 del bebolig. Wallerius Tankar 155 (1776). Den heta sandöknen är ej mer beboelig än den eviga snön. Geijer II. 1: 32 (1825). I Löfmocks capell var .. endast pastors stuga i beboeligt skick. Læstadius Journ. 414 (1831). Vi känna utom Island icke något beboeligt land, som ej före all historia varit befolkadt. Fries Utfl. 1: 109 (1843, 1853). Palatset är icke en ruin, men icke heller beboeligt. Lundgren Mål. ant. 1: 70 (1843, 1873). Huruvida ”det vore möjligt att få en beboelig våning i Ugglebo?” Hedenstierna Fru W. 134 (1890). — jfr OBEBOELIG.
Spoiler title