SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1901  
BEDRIFVA bedri4va, i Sveal. äfv. 032 (bedri´fva Weste; bedr`iva Almqvist), v. -er, -dref, -drefvo, -drifvit, -drifven; se för öfr. DRIFVA, v. vbalsbst. -ANDE (se d. o.), -ELSE (†, G. I:s reg. 4: 163 (1527), Lind (1749, under begehung)), -DRIFNING (se d. o.); jfr BEDREF, BEDRIFT.
Etymologi
[fsv. bedriva, liksom d. bedrive af mnt. bedriven; jfr holl. bedrijven, t. betreiben; se BE- o. DRIFVA, v.]
(i sht i skriftspr.)
1) [jfr motsv. anv. i d., holl. o. t.] med afs. på viss(t) loflig(t) företag l. verksamhet: (intensivt, med kraft) arbeta på l. sköta, föra (framåt), leda, handhafva; numera företrädesvis med adverbial, i sht adverbial till sättet. Någre fulmyndige .. som saken (dvs. underhandlingen med Lübeck) bedriffua skole tiil en endelig ende. G. I:s reg. 8: 319 (1533). Mong ärender til lijka (dvs. samtidigt) vthretta eller bedriffua. B. Olavi 9 b (1578); jfr 4. 2 RARP I. 2: 289 (1720). De underhandlingar han hade at bedrifva. Höpken 1: 260 (1771). Bedrifva en rättegång. Möller (1790); jfr Almqvist (1842). Under tiden bedref han med ifver sina rustningar. Carlson Hist. 1: 140 (1855). Agitationer .. som .. ifrigt bedrefvos. Forssell Stud. 2: 417 (1888). Bismarcks med en öfverlägsen skicklighet bedrifna .. politik. SD(L) 1896, nr 28, s. 1. — särsk.
a) (föga br.) opers. i pass. med prep. med: ordnas med. Huru .. det skall med detta ärende ställas och bedrifvas. Mellin Nov. 1: 182 (1865).
b) med afs. på näring, yrke l. yrkesmässig sysselsättning, vetenskap, konst, sport o. d.: idka, drifva; i sht med adverbial; jfr BEDRIFT II 4. Noghra saadhana .. ther landtzkööp bedriffua. G. I:s reg. 3: 137 (1526). Judar, hwilka .. kommo om Bordh, till att bedrifwa Schackerij och Köpmanskap. Kiöping Resa 29 (1667). (De ostjaker som sysselsätta sig med fiske) framte en olikhet i sitt lefnadssätt, i det somliga endast idka fiskafänge, andra åter derjemte bedrifva renskötsel. Castrén Resor 1: 313 (1852). Såsom konsten bedrifves, snarare skadar än gagnar hon (menar Plato). Ljunggren Est. 1: 4 (1856, 1869). Matjorden bör vara djupt bearbetad, om betodling med framgång skall kunna bedrifvas. Arrhenius Sockerb. 18 (1870). Sillfisket, som då ännu bedrefs vid denna kust. Carlson Hist. 3: 30 (1874). Under båda åren bedrefs ordboks-arbetet med ökad fart. Ljunggren SAHist. 2: 142 (1886). En .. sport som bedrifves i Falkenberg .. är perlfiske. Ödman Vexl. bild. 13 (1887, 1893). I Prag, Ingolstadt och Paris bedrefvos studier i magien. Rydberg Vap. 94 (1891). I Upsala bedrefs undervisningen på ett ganska förtjänstfullt sätt. De Geer Minnen 1: 30 (1892). Detta (Guds hus) bygger man nu af stora stenar .. och arbetet bedrifves samvetsgrant. Esra 5: 8 (öfv. 1896).
c) [jfr mnt. bedriven, holl. bedrijvend] (†) i p. pr. ss. adj.: driftig, drifvande. (Att I) ären bedriffuande j idhre ärende. G. I:s reg. 7: 207 (1530).
2) [jfr motsv. anv. i holl. o. t.] (mindre br.) (gm sluga anordningar osv.) laga, ställa om l. till, styra om, ombestyra. O. Petri Kr. 118 (c. 1540). Guise hade omsorgsfullt bedrifvit, att inga andra än Ligans anhängare valdes. Cronholm Lig. 364 (1839). Zenon bedref, att .. han .. kröntes såsom kejsare. L. Stavenow i NF 18: 214 (1894). — särsk.
a) i förb. bedrifva (det) så, laga, styra om. Nej, sad' suggan, jag har så bedrifvit, / Att jag också blifvit / Rådman här i sta'n. Bellman 4: 78 (1791). Christian (hade) bedrifvit det så, att han, på landtdagen i Ribe (1460), blifvit utkorad till Hertig af Schlesvig. Ekelund Fäd. 1: 139 (1829, 1833). AB(L) 1901, nr 10, s. 4.
b) (†) anstifta. Du bedref den ädle Glosters död. Hagberg Shaksp. 3: 80 (1848; eng. wert cause of).
3) [sannol. utveckladt ur 1 b; jfr motsv. anv. i t.] (föga br.) med afs. på fabrik, bruk, grufva o. d.: drifva. Många förmögne hade väl fabriker och verkstäder, men läto bedrifva dem med slafvar. Palmblad Fornk. 1: 114 (1843). Det är .. icke troligt, att dessa (kopparverk) blifvit bedrifna med ordentlig hyttedrift. Dens. Norge 134 (1846). Salpeterbruk .. bedrefs vid Kisa. Rääf Ydre 3: 17 (1861). Ill. Sv. 1: 263 (1873, 1882). jfr: Behörigen bedrifva Stats-machinens gång. Björnstjerna Beskattn. 213 (1832).
4) [jfr motsv. anv. i fsv., ä. d. o. mnt.] (†) uträtta, åstadkomma. Alt thet, hwart ledhamoot (dvs. hvar lem) för sich sielff bedriffwa kan, thet hörer alt heela kroppen till. O. Petri Män. fall E 8 a (1526). Gudz ordh är crafftigt nogh til at bedriffua alt thet som gudh haffuer thet vthsent til. Dens. 2 Post. 125 a (1530).
5) [jfr motsv. anv. i fsv., holl. o. t.] (numera knappast br.) i allmän anv.: hafva för sig, hafva för händer, förehafva, företaga sig, göra; ofta ej tydligt skildt från 6 o. 7; jfr BEDRIFT II 1. Ey wart alt scriffuit som Christus bedreff. O. Petri P. Eliæ f 4 b (1527); jfr 4. (Lybeckarna) äre .. vordne hans Nåde (dvs. G. I) så hedzske och vräde, att the icke vette, hvad the vele bedrifva mott hans Nåde. RA 1: 195 (1533). Jag (kan) mig icke .. påminna, huru mig allt hände eller hvad jag allt bedref. Dahlberg Dagb. 92 (c. 1660). Hwad wi i löndom bedrifwe. Swedberg Sabb.-ro 103 (1705, 1710); jfr 6. Ingen lärer vilja förneka, att mycket, ja det mesta af hvad han bedrifvit stått i den sanna utvecklingens tjenst. Rundgren i 3 SAH 2: 18 (1887); jfr 1. — (†) absolut: handla. Jag just ej så bedrifvit, / Att jag förtjenat Förstens lof. Gustaf III Skr. 3: 290 (1789); jfr 2 a.
6) [jfr motsv. anv. i fsv., d., holl. o. t.] med afs. på klandervärda l. brottsliga handlingar: utöfva, föröfva, göra sig skyldig till; jfr BEDRIFT I, II 2.
a) med obj. af mera allmän l. kollektiv natur, särsk. med afs. på handlingar (i sht laster) hvilka tänkas ss. uttr. af en viss sinnesriktning. Bedrifva ofog. Bodhorden weest tw, bedriff icke hoordom, dräp icke. Mark. 10: 19 (NT 1526). Haffua gran ackt .. att the (dvs. holländarna) ecke bedriffue någet sueck. G. I:s reg. 8: 267 (1533). Mykit ondt bedriffues j werldenne. O. Petri Ingång B 9 b (1538). Argha skalkar som allahanda synd och last bedriffua. L. Petri 2 Post. 105 a (1555). Jagh haffuer .. bedriffuit falsk handell. KOF 1: 240 (1575); jfr 1 b. Konung Dawid hadhe bedrifwit otucht medh Bersabe. Schroderus Hoflefv. 17 (1629). Til aflösning och Herrans Nattward, skal ingen tillåtas, som någon offentelig Last bedrifwit, hwilken hörer under uppenbara skrift. Kyrkol. 8: 3 (1686). Huru bedrifves tjufveri? Lindblom Kat. nr 77 (1811). Det underslef, som bedrefs vid uppbörden. Ekelund Fäd. II. 1: 203 (1830). Man (har) en längre tid bedrifvit ett vidrigt afguderi med våra stora minnen. C. A. Hagberg i SKN 1843, s. 2. Bedrifva / Hvad slemt var. Strandberg 4: 284 (1857). Hus, der äfventyrliga spel om penningar .. bedrifvas. Straffl. 1864, 18: 14; jfr 1 b. — särsk.
α) i mindre br. förb. Hvad spökeri bedrifs i lunden här? Hagberg Shaksp. 1: 45 (1847). Den hedendom bonden bedref var Thors-kult. Nilsson Ur. 1: 162 (1866).
β) i numera obr. förb. K: cristiern .. bedreeff hær saa Ocristeleget regemente Oc tyrannie. G. I:s reg. 1: 157 (1523). Huilkin som hälst skilier sina hustru j frå sich och tagher ena andra, han bedrifuer hoordom emoot henne. Mark. 10: 11 (NT 1526). Gåån j frå mich alle j som bedriffuen wrongheten. Luk. 13: 27 (Därs.). The .. knecter .. hvilke emott vor uprettede fridh .. stort motstandh öfve och bedrifve. RA 1: 280 (1540). Tijn tunga bedriffuer falskheet. Psalt. 50: 19 (Bib. 1541). Ädhla Klenodier ther the höghferd medh bedreffuo. Hes. 7: 20 (Därs.). Then skadha, som Söfwerin Norrby .. på Sweriges Undersåther hade bedrijfwit. Girs G. I 101 (c. 1630). (Andgrims söner) hafwa .. bedrifwit argheet och onska. Verelius Herv. 51 (1672). The (dvs. fångvaktarna) .. bedrefvo (dvs. drefvo) .. hån och spott med mig. Humbla 303 (1740). Satan sjelf bedrifvit (dvs. drifvit) / Har sitt spel. C. F. Dahlgren S. arb. 2: 224 (1842). De (dvs. mylingarna, ett slags gengångare) .. bedrifva vanligtvis osynliga sitt väsende. Rääf Ydre 1: 85 (1856).
b) med afs. på enstaka brottsliga handlingar o. d.: föröfva, begå.
α) (numera föga br.) med afs. på ett flertal handlingar. Rom. 1: 28 (NT 1526). Kong Christiern .. (har) actat sigh här in j rijket til ath bedriffua brand rooff och mord. G. I:s reg. 8: 23 (1532); jfr a. (Hedningarna) bedrijfwa .. wederstyggeliga missgärningar. Muræus 1: 54 (1648). Prästerskapet sålde (mot slutet af medeltiden) de gröfsta synders förlåtelser och äfven tilstånd, at få bedrifva nya. Dalin Hist. III. 1: Föret. 7 (1760). Hvart nidingsdåd, i vredens stund bedrifvet, / det är hans (dvs. Nidhöggs) verk. Tegnér 1: 134 (1825). Man vetat bruka tiden, så man fått / Bedrifva nästan hvarje slag af brott. Strandberg 3: 110 (1868). — (†) med afs. på fel: begå. För sine bedreffne feel och fauter. RP 7: 523 (1639).
β) (†) med afs. på en enstaka handling, i sht mord l. dråp. Mark. 15: 7 (NT 1526; om dråp); jfr Wikner Pred. 474 (1881). The män, som dråpet bedrifvo i Upsala på the herrar. RA 2: 247 (1568). Bedriffua thetta skalckastycket. Lex. Linc. (1640, under audeo). Förbannade stund, på hvilcken i denna vederstyggeliga gierning (dvs. mordet) bedref! Humbla 166 (1740). Ett mord .. ger döden i det ögonblick som det bedrifves. Leopold 3: 280 (1799, 1816).
7) [jfr motsv. anv. i fsv. o. d.] (numera knappast br.) med afs. på berömliga gärningar, bragder o. d.: göra, utföra, utöfva; jfr BEDRIFT II 3. Han haffuer bedrifuit makt medh sinom arme, och förskingrat them som höghferdughe äro. Luk. 1: 51 (NT 1526). Han skal med mykit folk haffua dragit här vthaff rijkit i fremande land, och bedriffuit ther stoor mandom. O. Petri Kr. 20 (c. 1540). Birger .. haffuer mykit gott skickat och bedriffuit här i rikit. Därs. 75; jfr 4, 5. Många widtberömda gärningar (som) han hafwer bedrifwet. Verelius Götr. 262 (1664). Efter dem, som bedrifvit stora bragder, skulle Bautastenar resas till åminnelse. Fryxell Ber. 1: 10 (1823). (Den svenska aristokratien) stod redan färdig .. att slå in på den bana, der hon skulle bedrifva storverk för Sveriges ära och civilisation. Forssell Hist. 1: 120 (1869).
Spoiler title
Spoiler content