publicerad: 1901
BEGJUTA bejɯ4ta, i Sveal. äfv. 032 (begju´ta Weste; bejùta Almqvist), v. -er, -göt, -göto, -gjutit, -gjuten; se för öfr. GJUTA. vbalsbst. -ANDE, -ELSE (†, Wollimhaus Syll. (1649, under suffusio; i ssg)), -NING; -ARE (Wikforss (1804, under begiesser)).
Etymologi
[fsv. begiuta, liksom d. begyde efter mnt. begeten; jfr holl. begieten, t. begiessen; se BE- o. GJUTA]
(utom i bet. 1 a numera nästan bl. i skriftspr.)
1) öfvergjuta l. öfverösa (med ngt); i förb. begjuta med ngt äfv.: hälla l. ösa ngt på. Jacob reeste vp en steenwård .. och begiööt honom medh olio. 1 Mos. 35: 14 (Bib. 1541). The .. beguto them (dvs. grafvarna) med tårar. Spegel Pass. 469 (c. 1680). Presten .. begiuter barnets hufwud tre resor med watn. Handb. 1693, s. 13. Fästningsvallarne skulle .. begjutas med vatten, att frysa till is. Hallenberg Hist. 5: 394 (1796). Begjuta en krukväxt med vatten ur en handkanna. Dalin (1850). Fisken .. stekes i ugn under flitig begjutning med sitt spad. Hagdahl Kok. 346 (1879). Det fullständiga grekiska badet .. började med en grundlig tvagning .. jämte varma begjutningar medelst badkannor. F. Björnström i NF 13: 1353 (1889); jfr a. 10 gulor begjutas (vid beredning af äggolja) med 120 gram eter. O. T. Sandahl Därs. 18: 507 (1894). jfr OMBEGJUTA samt MYRRA-, VATTEN-BEGJUTA o. BLOD-, DAGG-, OLJE-, REGN-, TÅR-BEGJUTEN m. fl. — särsk.
a) [efter t. begiessen] med. med vattenstråle öfverskölja; i sht ss. vbalsbst. -ning. Ju likformigare och jämnare vattnet rinner öfver de begjutna delarne, desto lättare är det att fördraga begjutningen och desto hastigare inträder på alla ställen likformig värme. Torstensson Kneipp Vattenkur 114 (1894). Om .. vi .. gifva en begjutning (ur en trädgårdskanna) direkte med pipen (dvs. sedan strilen borttagits), få vi en begjutning i egentlig mening eller hvad Pater Kneipp kallar ”Guss”. Berg Vattenläk. 91 (1895). — jfr ARM-, BLIXT-, HEL-, HUFVUD-, HÖFT-, KNÄ-, LÅR-, RYGG-, UNDER-, UNDERBENS-, UNDERKROPPS-, ÖFVER-, ÖFVERKROPPS-BEGJUTNING m. fl.
b) i numera mindre br. förb. Hans hele lekamen .. (var) medh hans eghet blodh begutin. L. Petri 1 Post. c 4 a (1555). Et svärd med blod begjutit. Nordenflycht QT 1746—47, s. 113. — i bild. Då du (Israels folk) .. olycklig, besegrad och begjuten af dina söners blod stod midt ibland främmande folk. Wester Orzeszko Dal. 296 (1895); jfr 2.
c) (i poetisk stil) bildl., i fråga om ljus, sken, skimmer o. d. (jfr 2); öfvergjuta. Den sköna himlakroppen, som .. nu begjuter oss med ett mildt .. skimmer. Palmær Eldbr. 101 (1842). Än aftonsolen dröjer att begjuta / Den stilla nejden med sin afskedsblick. B. E. Malmström 6: 318 (1847). — jfr STRÅL-BEGJUTEN.
2) (i poetisk stil, mindre br.) med sakligt subj.: öfvergjuta, breda l. sprida sig öfver; i sht bildl., om ljus, sken, skimmer o. d. Rodnad begöt den frågades hy. Stagnelius 1: 30 (1817). Han kom, af måneglans begjuten. Wirsén Dikter 57 (1876).
3) (†) gjuta, påösa, ösa på. Vthi döpelsens Sacrament see thin ögon .. watnett tree reesor begiutas. KOF 1: 214 (1575).
Ssgr (till 1): BEGJUTNINGS-BAD030~2. Berg Vattenläk. 39 (1895). —
Spoiler title
Spoiler content